Det Indoeuropeiska Urhemmet

Var själva ursamhället låg har debatteras fram og tillbaka under de senaste 150 åren och en omkullkastande teori som för en tid sedan framlades av bland annat Renfrew går ut på att urindoeuropéerna levde samt verkade i Anatolien innan de med hjälp av jordbruket förökade sig i olika riktningar. På europeisk mark så skulle de enligt teorin då kommit till Hellas omkring 6500 f.kr. och därifrån, mestadels fredligt, spritt sig genom världsdelen - en sorts fredlig marknadsekonomi blir kontentan av denna teori som dock ses som lingvistiskt omöjlig av de flesta indoeuropeiska språkforskarna. Både arkeologiska och genetiska faktum talar för denna teori enligt förespråkarna - men det betyder ehuru inte att teorin är sanningsenlig. Andra teorier kring ursprung är allt från sydryska slätten, Kaukasus, Tyskland-Polen-området, med mera - ja, de flesta områden i Eurasien emellan himmel och jord har faktiskt, i alla fall någon gång, föreslagits som posibla Urheimat. Men man kan ganska lugnt luta sig tillbaka i fåtöljen med antagandet att der Urheimat redan är funnet. Nordpolen, Nordafrika, Atlanten, eller västra Stillahavskusten har alla föreslagits i vetenskapens namn och någonstans här emellan lär i alla fall folket ha bott och levat. Just Nordpolen kanske är en överdrift, men flertalet forskare för en längre tid sedan föreslogo att protoindoeuropéerna bebodde ett område som låg norrom polcirkeln och det skulle då ha varit ett arktiskt folk. Upprinnelsen för teorin hade sin grund i studerandet av de indoeuropeiska myterna som i vissa fall påtalar ett hem i nord, där natt och dag varar sex månader vardera och där Polstjärnan står i zenit, med mera, men nyligen så har en ny analys skett utifrån myter och slutsatsen för denna är nordvästra kaspiska havsområdet i vid mening. Ett område som antagligen nog ligger närmast den historiska sanningen.

~

Mindre utdrag från boken Europas tungomål.