Stefano Landi – Passacaglia della vita

Homo fugit velut umbra

~

Resistenza dei briganti

~

Stemma di Lando

inquartato

notte e giorno, insiem’

tutto il tempo

~

Desiderio

donna

- -

- - -

- - diamante - -

- - -

- -

divina

~

Sapienza

sapienza

i sapienti dell’antichità

lo Spirito Sante

~

Ryska inuiter på Diomedeöarna

Ryssland, som hyser både en aleutisk såsom yukisk befolkning, har även, eller haft, en inuitisk medels språket inupiaq.

Inupiaq / Inupiatun / Iñupiak är nämeligen ursprungsbefolkningens språk på Diomedeöarna / Oстрова Диомида vars två huvudöar delas utav USA og Ryssland sedan det amerikanska köpet utav Alaska skedde år 1867. Internationella datumlinjen går även här emellan de tu varvid det alltid skiljer omkring 20 timmar dem emellan, sundet dem emellan är dogh enbart fyra kilometer.

Öarna upptäcktes av européer antagligen 1648 men det är osäkert om det var dessa öar, eljes var det dansken Vitus Bering som fann dem år 1728, år 1732 hamnade de på en rysk karta og 1867 delades öarna som senare kommo att delas av Järnridån.

Den inuitiska befolkningen på Imaqliq / Stora Diomede flyttades till Tjuktien efter andra världskriget då de hade kontakt med den amerikanska befolkningen på Ignaluk / Lilla Diomede, idag har vissa dock återvänt.

På den amerikanska ön bor 170 inupiater, i norra og nordvästra Alaska åtfinnes det totalt 15 700 inupiat, varav runt 2100 talar tungomålet. Den variant som talades på Imaqliq ingår i en grupp som benämns beringska som innehaver Diomedemålen, Wales, og King Island-språken inom de såkallade Seward Peninsula Inupiaq, som även innehåller grupperingen qawiaraq.

Inupiaq är genom sin inuitiska koppling mer relaterad till grönländskan än vad den är till naboliggandes sibirisk yupik. Språket finnes i skrift ock Inupiatfolket haver det enda stamägda colleget i Alaska, Ilisagvik college i den norrönaste staden i USA, Barrow. I USA hava de likväl lyckats bibehålla mycket av sin gamla kultur, hvilket ju tyvärr ej är särledes vanligt bland dessa arktiska kolonialdrabbade folk.

Huru många som finnes i Ryssland, eller hur många som återflyttat till Imaqliq är oklart, ännu mer utifall de talar iñupiaq. I annat fall finns det 170 iñupiat på ön jämte.

~

+ Europas tungomål

De sydarabiska språken i Sydarabien, Jemen og Oman

De semitiska språkens sydvästra undergruppering brukas indelas i tvenne olika grupperingar, där den ena är allmänt og vida känd, nord- og sydarabiska, där dagens arabiska härrör från nordarabiskan. Sydarabiskan däremot ihopklassificeras ofteliga med etiopiskan men detta är en någorlunda osäker ihopsättning, till exempel så kunno flera ting inom fornsydarabiskan hava mer gemensamt med fornnordarabiska än med fornetiopiska, ibland nyttjas istället geografiska indelningar i en arabisk samt en etiopisk indelning.

Den epigrafiskt bevarade fornsydarabiskan går även under beteckningen sayhadiska. Şayhad är namnet som medeltida geografer nyttjade för den öken som nu benämnes Ramlat al-Sab‘atayn, i norra Jemen samt i saudiska Najranprovinsen, och det var vid ökenkanten till denna öken som de äldsta kvarblivelserna har hittats.

Fornsydarabiskans språg kan antagligen indelas efter var de främst talades, d.v.s. sabaeiska, som var Sabarikets huvudsakliga språk och som finnes bevarat i  omkring 10 000 inskrifter, minaeiska eller hellre benämnt madhabiska, då språket ej allena nyttjades av minaéerna utan även utav andra folk som bebodde Wadi Madhab, qatabaniska, ĥađramīska samt awsaniska og finnes från 800-talet f.kr. - vissa texter som hittats i Ĥađramawt har arkeologiskt tidsbestämts till 1200-talet f.kr. Man haver även hittat cirka 1000 högintressanta små skrifter som äro av vardaglig karaktär och som måhända förtäljer mer om livet än vad de officiella dokumenten göre, tyvärr så äro de dels väldigt svårförståeliga och dels så är det bara ett tjog sabaeiska texter som blivit publicerade sedan upptäckten 1973.

Vissa menar att sydarabiska tungomål, med obruten kontinuitet, ännu talas i de södra delarna av den Arabiska halvön, andra menar att det är dialektala former av den mer spridda nordarabiskan, klart står att vad det än är som talas där av cirka 50 000-200 000 personer så äro det en distinkt form av, og lingvistiskt långt ifrån, övrig arabiska. Nämnbara tungomål äro soqoţrī samt meĥrī, og de till mehritiskan närstående baţĥari og ĥarsūsi samt flera därtill.

Meĥrīskan är det mest spridda språket som talas av Mahrastammen plus några andra stammar och individer samt haver, enligt uppgift, ungefär 100 000 talare, de jemenitiska mehritalarna delar själva upp språkvarianterna i tvenne olika kluster. Baţĥari talas av baţāĥirerna som äro en population på omkring 300 individer vid Omans södra kust, i Jāzirområdet. Ĥarsūsi talas av ĥarāsīerna og ‘ifārierna i Jiddat al-Ĥarāsīs, hvilka äro några fler, kanske uppåt tusen stycken. Ytterligare ett språk som av forskare upptäcktes 1985 och går under benämningen hobyōtiska är nära relaterat till meĥrīskan, talarna till detta språk lever emellan Oman samt Jemen og är ej fler än kanske 100 individer, tugomålet haver erhuldit stora influenser av jibbāliskan. Jibbāliskan har haft många namn i litteraturen, bland annat šĥauriska, eĥkiliska, qarāwiska samt šĥeriska, men det är jibbāliska som talarna själva föredrar då det inte är ett pejorativt namn. Språket är uppdelat på några varianter och haver sammanlagt kanske ett antal talare som ligger ungefär vid 5000 individer, främst vid bergen i Dhofar. Soqoţrīerna har egentligen inget namn på sitt språk, utan uppkallar det efter ön i Jemen med samma namn där det huvudsakligen talas, plus de näraliggande öarna. På Soqoţra / Socotra beräknas cirka 50 000 bo, på ‘Abd-al-Kūri åtfinnes kanske 250, emedans de på Samĥa inte överstiger stortiondet.

Nästan alla av dessa ovanstående språk har stora variationer inom sig, de flesta variationerna är geografiskt betonade, men även en skillnad åtfinns emellan beduintal samt urbant snack. Det bör givetvis påtalas att kommunicering emellan de olika sydarabiska språken inte är möjligt og vid sådan så talas ofta arabiska istället och tyvärr så är det även allena detta språk som Oman et Jemen använder i officiella sammanhang.

~

+ Europas tungomål

Shqiptarë / Arbëresh - Albanernas etnonym

Albanerna kallar sig oftast för shqiptarë oq landet för Shqipëri, hvilket har ersatt den medeltida termen Arbër / Arbën. Kungen av Neapel ockuperade Durrës 1272 samt skapade då ett albanskt kungadöme som varade i nästan i ett århundrade, hans titel var Rex Albaniae, også 1330 i det angevinska dokumentet skymtar albi, men vissa hänvisar istället till Ptolemaios som menade att albanoí levde vid Albanópolis ‘Kruja’ som ligger norrom Tirana, dessa albanoierna var av illyrisk stam.

Under medeltiden kallade man sig arbëresh / arbënesh och landet benämndes Arbër / Arbën - detta namn lever fortfarande kvar hos de italienska albanerna och ordet anses även det härstamma från den illyriska stammen albanoí. Turkiska källor menar ehuru att namnet härstammar från etnonymen arbesher. Namnet Arbanon verkar vara ett namn på en region emedans albanoi är ett etnonym som sedan spridit sig till flera stammar.

Ordet arb betyder troligtvis ‘mörk, grön, skogslig’, emedans alb är ett vida spritt ord, känt via galliskan som givit oss ordet för Alperna, från alb ‘kulle’, eller kopplat till det indoeuropeiska ordet *albh ‘vit’ som vi ju har i albino, detta ord fanns förövrigt även i illyriskan.

~

+ Europas tungomål

Parigi

E’ una città per le donne, mentre Londra è per gli uomini

- Principessa Maria Pia, di Savoia

~

in La Stampa, 27 dicembre 2009 p. 23

Språk i Kosovo, i Europas tungomål - Info

Förutom att landets historia kort återberättas i boken Europas tungomål så äro det språken, eller folken, gegiska, albanska, gornanska, arlijaspråk, dzambazi, sintiska, egyptierna, serbiska, montegrinska, torlakiska, turkiska, serbiska judar, sefardiska judar samt tjerkesser, som genomgås för landet.

~

+ Europas tungomål

Imbavagliato

scorciatoia al confine

confinante su battesimo

intravedere la verità

~

Sacra Corona Libertà

viva la mafia

viva la camurra

viva la ’ndrangheta

άρετή

sacra corona unita

società segregata

për La Santa

mia stidda

~

Pacifista

Io amo il profeta

diffonde l’amore, non le bombe

~

Möngke bayan

sanaa sajn

bol šaya sajn

nudnii sohoroos

tsezhnii sohor hetsuu

möngke bayan

qagir-a

erdem

hurai, hurai, hurai

~

L’exili interior

D’on ets?

-Sóc d’aqui, sóc estranger

~

Nagorno-Karabakhs befolkning och språk

Innan Sovjetunionen föll ihop och de moderna politisk-territoriella dispyterna kom igång på allvar så hade den nå fungerande oblasten Nagorno-Karabakh en befolkning om ungefär 145 593 armenier, 42 871 azerer, samt några tusen kurder, ryssar, greker samt assyrier, likväl fanns judar i territoriumet. De flesta utav kurderna och azererna flydde till följd utav kriget och idag består omkring 95 % utav Karabakhs befolkning utav armenier och de resterande är en blandning utav assyrier, greker, ryssar, judar og kurder.

Språket armenierna talar är det indoeuropeisk–armenisk-östarmeniska språket hvilket är ett språk som avskiljer ganska markant från armeniskan som talas i Armenien, delvis beroendes på de stora influenser man erhållit från ryska, turkiska, azeriska, samt, persiska men inte enkom härav, ty redan på 600-talet uttalade den armeniska lingvisten och grammatikan Stephanos Syunetsi att armeniskan i Artsakh var distinkt, och borde studeras separat.

~

+ Europas tungomål

Venesia

libertà për tùit ij pòpoj

libertà pr’ël Véneto

~

Jiddisch i Danmark - De danska judarna

De ashkenaziska judarna anlände som invandrare under slutet av 1600-talet og den första dylika kommuniteten grundades 1684 i Köpenhamn. Hundra år senare fanns det ungefär 1600 judar i Danmark och de fick utstå allehanda förtryckande åtgärder, under en kort period år 1782 var de till och med tvungna att gå på lutheransk mässa.

Under adertonhundratalet lättades detta upp och judar fick bland annat läsa på universitet, köpa fastigheter, grunda skolor eller gå med i skrån, men samtidigt så skedde antisemitiska upplopp år 1819 under flera månader utan polisiära ingrepp. Hursomhelst lyftes det judiska kulturella livet upp under århundradet, bland annat grundades tidningen Politiken utav en judedansk, mixäktenskapen ökade likväl.

I kölvattnet utav Kishinevpogromen, rysso-japanska kriget samt de många ryska revolutionerna, så fick Danmark en inflytt om 3000 östjudar, år 1920 stängde Danmark gränsen för vidare immigration.

Under den tyska ockupationen fick danskjudarna veta i förväg när deportationsbeslutet togs varvid över 7200 kunde fly till Sverige, ofta med danskars hjälp, emedans allena totalt 464 judar infångades samt deporterades, av dessa mördades 52.

Idag finns det tvenne verksamma synagoger, båda i Köpenhamn. Även det högtyska målet jidiš talas utav en del utav Danmarks 6000 judar.

~

+ Europas tungomål

Judarna i Artsakh / Nagorno-Karabakh

Nagorno-Karabakh har aldrig haft någon större judisk befolkning och den nuvarande äro i större grad härkommandes från askhenaziska invandringsgrupper som anlänt sedan Ryssland helt tog över området från 1828 och framöver genom den sovjetiska epoken. De har ofta flyttat från deras hemländer med anledning utav förtryck och har i Nagorno-Karabakh erhållit en fristad med upplevd tidigare tolerans men i och med stigmatiseringen i området så eskalerar etnocentreringen och idag kvarstår måhänt endast 30 judar, eller yids som de föraktfullt kallas.

De talar indoeuropeisk–germansk-högtyskans jiddisch traditionellt men i övrigt törhända främst –slavisk-östslaviskans ryska.

De flesta har begett sig vidare till Israël, hvilket de även ofta uppmanats att göra av gemene man.

~

+ Europas tungomål

A schprach

אַ שפּראַך איז אַ דיאַלעקט מיט אַן אַרמיי און פֿלאָט
A schprach iz a dijalekt mit an armej un a flot
-Max Weinreich, Jivo-bleter, 1945

בילד שיין

קראַסאַוויצע

בייַ מיר ביסט דו שיין

מיר מיט קומ

~

Führer Reinfeldt – ein alter cocker

FRA ist loch in kop

fershtay? tu fershtinkiner

Ikh hob dir in drerd

schmuck

~

לשון הקודש

~

Språk i Belgien, i Europas tungomål - Info

De språk som gås igenom i förhållande till konungariket Belgien i boken Europas tungomål äro sydnederländska, eller flamländska, eller mer uppdelat korrektligen i västflamländska, östflamländska, ghentiska, brabantiska, som uppdelas i ett väst-, öst- og sydbrabantiska, plus marols, samt limburgska, franska, standardtyska, luxemburgskan, ripuriska, västjiddisch og östjiddisch, vallonskan eller då östvallonska, namuroiska, vallopicardiska, vallolorränska, picardiska, champenoiska, gaumäsiska, grekiska, ryska, samt turkiska.

~

= Europas tungomål

Argumentum ad Baculum

alleen in de nacht

onder mijn voeten

die grote stilte

~

LeTerme Kyoka

van lang geleden

Byzantijnse resten

hoe smaakt de koffie?

~

Italikernas invandring till Italien

Om vi nu återgåom till den italiska gruppen när vi nu havom berört undantagen från denna, så finnes det ingen forskarsämja om när italikerna gjorde sitt inträdde i historien på den italiska halvön, men många av dagens forskare anser att det bör havandes skett cirka 1500 f.kr.
  Latinare samt falisker var de som troligen först kommo över Alperna enligt vissa, men det skall också påtalas att ej ens detta är säkert och det kan mycket väl vara så att de kommo över Adriatiska havet eller att båda transportsvägarna hava förekommit i olika omgångar samt av olika folk, att språgen divergerats på italisk mark. Det finns ingen consensus i frågan och vad som nedskrivs i en skrift som denna måste vid opartiskhet emellan teorierna laborera lite emellan dem och inte enbart hänfalla åt enbart en av dem - ambivalensen som verkligen finnes bör framställas istället för att enfaldigt framföra en teori utan att egentligen åberopa riktiga belägg för denne. I princip så vete man ej hvilka som kommo först eller när de komme, huru de kom samt exakt varifrån de kommit. Successivt läre det ha skett i hvilket fall.

= Europas tungomål

Gammelsvenskarna i Ukraina

I Ukraina finns det spillror kvar av den gamla östsvenska befolkningen som talar estlandssvenska som då härstammar från de östsvenska dialekterna, men som nu har gått sin egen väg utan någon större påverkan från det svenska standardmålet.

Denna estlandssvenska, eller egentligen dagösvenska, talas normalt i Estland av några få individer, men har genom historiska komplikationer kommit till Ukraïna. De svenska ukrainarna härstammar från ön Dagö som hyste en stor svensk befolkning fram till 1781 där de kanske utgjorde en tioprocentig minoritet på 2000 människor, men vid det nämnda årtalet tvångsförflyttades de flesta till Ukraïna och kvar blev endast några få som vid 1900-talets början uppgick till kanske 50 personer och nu endast är ännu färre. Det var en rättslig tvist med den svenske godsägaren Stenbock som föranledde förflyttningen till det av Ryssland nyerövrade området, från turkarna, i södra Ukraïna. Hälften av de påtvingade emigranterna dog dock på vägen, men den 1 maj 1782 så kunde man besitta området som kommit att kallas Svenskbyn som ligger vid floden Dnjepr omkring 8 mil norr om staden Cherson.

I början av 1800-talet flyttade en massa tyskar in och grundade byar runt omkring Svenskbyn och tog då i beslag 75 % av svenskarnas mark, härefter kallas även byn istället för Gammelsvenskby. Byn hade 1904 ett invånarantal om 704 personer, men man hade då genomlevt både missväxt och en strukturell knapphet på jord vilket föranlett emigration till bl.a. Sibirien. Under 1920-talet så led svenskarna av hungersnöd i likhet med andra ukrainare och 1929 kunde 885 dagösvenskar genom Röda korsets beskydd utvandra till Sverige som deras förfäder kanske 800 år tidigare lämnat.

Gammelsvenskarna hade ju kommit från en sammanhållen by, men splittrades i Sverige upp, i sann svensk förtryckande assimileringsanda, och utplacerades på gårdar för att ‘lära’ sig det svenska jordbruket, d.v.s. de fick som oftast bli statare och liknande. Drygt 240 av dem valde en tid senare att återvända då tillvaron i Sverige inte var till förnöjs. Många gammelsvenskar såg den tyska erövringen av Ukraïna som positiv och förvisades därför 1945 iväg till läger i Vorkuta nära Norra ishavet. De överlevande härifrån lyckades så småningom flytta tillbaka till sina hemområden och bildade tillsammans med de omgivande tidigare tyska byarna området som kom att kallas Zmejovka som vart stängt för utlänningar fram till 1980-talet. 1994 bodde det i detta område 116 registrerade svenskar och precis utanför så kan man hitta ytterligare 169 personer - hur många av dessa som talar den ukrainska formen av dagösvenska är svårt att förtälja, men det rör sig troligtvis om endast några få, kanske ett tjog.

Rikssvenskan däremot som troligen inte heller har fler talare utlärs under vissa få timmar i veckan till byns barn trots att det var över åttahundra år sedan som de ukrainska dagösvenskarnas tal bröt med det som kom att bli standardsvenska, ett språk som då naturligtvis ej ännu var skapat. Ett språk som aldrig varit deras.

~

+ Europas tungomål

Nissa la Bella

Nissa la Bella

Viva, viva, Nissa la Bella!

O la miéu bella Nissa

Regina de li flou

Li tiéu viehi taulissa

Iéu canterai toujou.

Canterai li mountagna

Lu tiéu tant ric decor

Li tiéu verdi campagna

Lou tiéu gran soulèu d'or.

Toujou iéu canterai

Souta li tiéu tounella

La tiéu mar d’azur

Lou tiéu cièl pur

E toujou griderai

en la miéu ritournella

Viva, viva, Nissa la Bella!

Canti la capelina

La rosa e lou lilà

Lou Pouòrt e la Marina

Paioun, Mascouinà!

Canti la soufieta

Doun naisson li cansoun

Lou fus, la coulougneta,

La miéu bella Nanoun.

Canti li nouòstri gloria

L’antic e bèu calèn

Dòu dounjoun li vitoria

L’oudou dòu tiéu printemp!

Canti lou vielh Sincaire

Lou tiéu blanc drapèu
Pi lou brès de ma maire
Dòu mounde lou plus bèu.

~

Italiskan et Italokeltiskan

Som redan nämnts så menar vissa att kelterna samt italikerna tillhör samma undergrupp, italokeltiska, och dessa idéer grundas mest på morfologin där det finnes vissa likheter, men andra förslag som äro mer trovärdiga menar att dessa likheter härrör från sen protoindoeuropeiska och inte någon egen subgrupp. Bland annat suffixet -tū-t- har framförts som åtfinnes primärt i italiska, keltiska samt germanska, d.v.s. i de trenne västraste grupperingarna, men användningen av den haver distinkta utvecklingar, till exempel så är -tūt- maskulinum i keltiska emedan den är femininum i italiska. Man hävdar att latinet delar vissa särtecken med gäliskan emedan oscoumbriskan istället har likheter med de brittanska tungorna.
  Det finns ehuru ord som liknar varandra i keltiska samt italiska mål exempelvis oskiskans samt umbriskans ord för ‘närmast’, hvilket är nessimo-, med keltiskans nessamo-, med kymriskans nesaf, men dessa är enbart lika i atematiska adjektiv emedans de tematiska havandes olika former, superlativsuffixen äro heller ej desamma, den nämnda likheten kan lika gärna vara en arkaism. För övrigt så hava keltiskan enbart ett superlativsuffix, -samo-, emedan latinet haver flertalet, varav ett synes i maximus - sammanlänkningen utav italiskan og keltiskan ger dock *nesisamos för just detta ord.
  Man har även funnit vokabulära fenomen som är exklusiva för italiska, germanska samt keltiska, og ibland baltoslaviska, hvilket föranlett vissa att tala om en nordvästcivilisation - men italiskan kan inom andra vokabulära områden knytas till hellasiskan samt indoiranskan, hvilket visar att man skall vare försiktig med indelningarna.

~

Citerat från boken Europas tungomål.

Sikelerna et Sikeliskan

Sikelerna, latin siculi, grekiska Σικελοί, var ett annat folk som enligt antika författare talade ett till latinet närstående tungomål och som bebodde östra Siciliens inland, samt delar av Syditalien - de skall även ha utvandrat från Syditalien under sen bronsålder. Enligt vissa uppgifter skall de till och med bebott områden norr om Rom innan de blivit nedjagade av umbriska samt sabinska stammar. Enligt en kontroversiell teori så skall det vara sikeliska og ej faliskiska som står närmast latinet, men teorin är kontroversiell av den anledningen att den inte haver så mycket material att bygga på. Tre inskriptioner, en från Adrano, vid Etna, en från Centuripa som ligger sydväst om Adrano samt en från byn Sciri Sottano som ligger 3 mil från Caltagirone, plus några glosor som finnes bevarat på språket och detta är på tok för lite för att trovärdigt kunna utlysa detta språk som mest närstående latinet, inte ens dess italiska eller heller indoeuropeiska tillhörighet anses av vissa vara fastlagd, även om de allra flesta ser språket som klart indoeuropeiskt. Den enda längre inskription som hittats är den nedanstående som inskripterats på en vas som hittats i Centuripa och kallas därför Centuripa vase varandes från 500-talet f.kr.:
 nunustentimhmarustainamhemitomestiduromnaneposduromhemitomestivelhomnedemponitantomeredesvinobrtome

~

Citerat från boken Europas tungomål.

Italiens forntida språk

Om de italiska folken som bebodde Apenninska halvön och som talade något utav de olika italiska språken, eller något av de övriga tungomålen som talades, haver man större kunskaper om i jämförelse med andra geografiska områden under samma tidpunkt - men detta betyder ej att kunskaperna är fullgoda eller överhuvudtaget acceptabla som bevis för det ena eller det andra. Man klassificerar nästan alla indoeuropeiska folk som bebodde nutida Italien under forntiden till den italiska gruppen, även om stora undantag görs - ty, Italien har alltid varit ett sammelsurium av språk, både i forntiden ock så än idag, även om både stora förändringar skett samt enhetssträvande statsförsök har genomlevts. Ett undantag, eller kanske två, tre eller varför ej fyra eller fler finnes på grund utav att de antagligen ej ens ingick i den indoeuropeiska språkfamiljen överhuvudtaget, etruskiskan, rätiskan samt liguriskan - vi börjom med dessa. Men först skall vi lokalisera ner de största språkbefintligheterna på en ungefärlig karta för sinnesbildsättningens skull.

~

Citerat från boken Europas tungomål.

Det pöbel har svårt att förstå

cit:

det finns inga tillfredsställande regler för indelningen av substantiv i dessa två kategorier, n-genus (en kvinna, kvinnan; en tjej, tjejen) och t-genus (ett syskon, syskonet; ett rike, riket).

Detta grammatiska genus brukas kallas en nedärvd, inneboende egenskap hos substantiven.

Inget i substantivens grundform säger att till exempel bi, fall, hus, sto, kök och tal är t-ord, eller att by, vall, mus, bro, lök och dal ska vara n-ord. Dessutom finns det en del substantiv som kan vara både n- och t-ord, med eller utan betydelseskillnad.

jag återupprepar så:

det finns inga helt gällande regler

det är korrekt att bryta

~

Bergman, Bo, “Att förse och förgrysa sig över knäckebrödsbältet”, i Sydsvenskan, 6 januari 2008 s. B18.

La femme oriental

féminisme islamiste

le femmes d’Arabie saoudite

de beauté de la femme oriental

profond et mystérieux

féminine sacré

~

+ Tu est Divina

Sydsamiska språken

Sydsamiskan, eller åarjelh-saemien giele, avskiljer starkt från övrig samiska og indelas oftast enligt följande: jämtlannsamiska, västerbottensamiska, eller vilhelminasamiska, samt umesamiska där den sistnämnda kanske har 10 åldriga talare i livet men där revitalisering försöks göras, i Norge är språkformen allaredan avdagad.

Umesamiskan finge ett kraftigt nedfall i antalet talare under 1800-talet när dess skogssamiska befolkning assimilerades in till svenskan, idag finnes det runt 1000 etniska umesamer, runt 10 kan således tala språket.

Hela spektrat av sydsamiska har måhända runt fem-sex hundra talare, berikat medels en ny ordbok nyligen, i en befolkning utav omkring 2000, utspridda på ett ganska stort geografiskt område. Skillnaderna emellan sydsamiska og nordsamiska kan jämföras  med de som finnes emellan svenska samt isländska, där sydsamiskan är mer arkaisk i grammatik og ordförråd.

Sydsamiskan är starkt utrotningshotad og talas främst utav de äldre, änskönt en viss prestigeökning kan skönjas på senare tid för språket, ånyo finnes tillikt barn som växer upp med språket som grund.

~