Hästen intar en stark position i det indoeuropeiska tänkandet, att häst samt åsna särbehandlas hos hettiterna synes klart och tydeligt i den bevarade lagboken. I A§vamedha-ritualen i den sanskrita traditionen så är efter hästoffrets genomförande dronningen symboliskt gift med det offrade djuret, drottningen lägger sig sedan ned jämte kadavret och täckes av en filt. Herodotos rapporterar angående skytierna att en av ledarnas konkubiner ströpes samtidigt som en häst offrades, och i hittade kurganbegravningsplatser hava man funnit en kvinna begravd tillsammans med en häst, detsamma haver arkeologiskt hittats efter en germansk stam, hvilket även finnes historiskt berättat av Ibn Fadlan. En keltisk kröningsrit liknandes den indiska åtfinnes i den iriska traditionen där den blivande kungen skall ha bestialisk sex med en märr, för att visa att även han är en best, hvilken sedan skall dräpas, styckas samt kokas i vatten. Före man under 1900-talet såg liknelserna med den indiska riten så trodde de flesta att det var ett antiiriskt kristet påhitt som skrevs ned under senare delen av 1100-talet, det är fortfarande oklart huruvida författaren verkligen sett riten eller om han bara hörde den berättas av den iriska allmogen. I den indiska traditionen om födelsen av de gudomliga tvillingarna, som vi nedan nämnom, så gestaltar sig solgudomen som en hingst. Detta tyder på en ursprunglig kultur där hästen spelar en mycket stor roll i samhällslivet, detta gör den på de centralasiatiska och västasiatiska stäpperna varvar även platsen för hästens domesticering, havandes sedermera spelat en stor roll för alla folk som där bebott ock så nu även göre. Ordet tämja är förresten även av intresse, ordet finnes till exempel i vediskans damitá ‘en som pacificerar, tämjer’, ossetiskan domyn ‘tämja’, hellasiskans dámnēmi ‘tämja, tvinga’, latinets domō ‘tämja’, og så vidare, samt ordsrelaterat till detta hettitiskans damaš- ‘krossa, våldta’, speciellt kvinnor, homerisk hellasiska dámnēmi ‘gifta sig, våldta’, adm¸s ‘otämjd, ogift tjej’ - att ordet både betyder tämja såsom våldta kan tyda på en symbolisk koppling emellan tämjningen utav djur och en kopulationsritual, en ritual som fanns hos hettiterna emellan kung og drottning med beskådare. Ordet ‘kopulera’ hette förövrigt på hettitiska arki-, ett ord som i de flesta andra indoeuropeiska ord kommit att betyda ‘testikel’. Det sumeriska ideogrammet för ‘häst’ är ANŠU.KUR.RA, hvilket ordagrant blir ‘bergslandsåsna’ hvilket klart indikerar att djuret inte kom därifrån, måhänt man åsyftade Kaukasus eller Armenien, inom den indoeurpeiska språkgruppen så är ehuru ordet välbelagt med sanskritens a§va, avestiskans aspa, tokhariskans B yakwe, venetiska ekvon, latinets equos, galliska epo, fornsaxiska ehu, fornlitauiska ešva, mykeniska iqo, og så vidare, emedans det i de anatoliska språken finnes belagt genom hieroglyfluviskans ašu-, aššu-, samt lykiskans esb-. Man haver tidigare tvivlat på ‘aššu’ och menat att det även kunnat vara ett lånord från mitanniariskan og därmed icke ett ärvord, men man har ofta nu givit företräde för arvshypotesen.
~
Mindre utdrag från boken Europas tungomål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar