Det riktiga
Götaland består allena av Väster- og Östergötland, Dalsland och delar av
Småland samt måhänt Öland - men inte såsom man nu menar, hela södra Sverige
inklusive Bohuslän, Gotland og Skåneland.
De götska
målen har sitt centrum i Västergötland enligt traditionell tro, därtill räknas
då sydvästra Östergötland, nordvästra Småland, Dalsland och även ibland något
felaktigt de värmländska språken, hvilka ehuru egentligen är starkt avskiljande
och därmed inte bör beblandas med de ovanstående språkområdena, influenserna
sträcker sig även ända till Öland og Blekinge.
Dalbomålen, eller dalsländskan, har ofta
karaktäriserats som ett västgötiskt språkområde även om stora delar av
landskapets språkområden inte bör föras hit. I norr har värmländskan haft stort
inflytande emedan man i sydöst istället har ett nordbohuslänskt inflytande,
speciellt i Valbodalen - i övrigt så har språken i området tidigare varit
relativt mycket norskinfluerade, hvilket
ju även fås inkludera nordbohuslänskan och värmländskan, men det haver avtagit med tiden och är nu
endast gällande i västra territoriet, man kan ehuru ana en ursprunglig
västnordisk knytning, troligare är ändock att dalbomålen befinner sig i ett
språkligt gränsområde emellan västnordiskt och östnordiskt.
Västgötiskan
gör sig speciellt gällande, naturligtvis, i sydost. Västergötland var i princip
självständigt långt in i medeltiden och hade en stark politisk makt även i
rikspolitiken och tu av de tre tidigmedeltida konungaätterna kom ifrån
västgötskt område. Mer om detta behöver vi ack ej nämna här.
Västgötamålen kommer således från det götiska kärnområdet,
men man har givetvis erfått influenser från norskan, bohuslänskan, småländskan
och sydsvenskan, främst halländska, mål.
Det danska
folkvandringstida inflytandet har även i Västergötland sin nordgräns och det är
bland annat här som danskt, norskt och götiskt(-svenskt) har sin
historiska mötesplats.
Detta är även
gällande för den västgötiska utposten vid Kattegatt, göteborgskan, som i
sig är uppdelad där viss, eller kanske den mesta, göteborgskan främst är
bohuslänsk i karaktär, där allena de östra varianterna är mer västgötsk.
Dessa
skillnader i areal språkgeografi har tunnats ut alltmer, där
bohuslänsk-göteborgskan utgår som vinnaren, samtidigt som göteborskan sprider
sin språkdomän geografiskt utöver områden som är under stark influens av
Göteborg, exempelvis Kungsbacka och övriga Nordhalland, norrut mot Bohuslän,
men ej inåt Västgötaland.
~
