2012-11-30

Myten om den ariska rasen - indoeuropeisk rastillhörighet


Hvilken rassammansättning som dessa skullo hava haft haver hänledes även, ibland hiskeliga härjeligt, hildaræst kring, speciellt härförinnan. Teorierna har givetvis flödat om blåögda ljushåriga härjarfolk, detta var ju den teori som Hitler med gelikar valde att tro på, men faktum är att färgen på ögon samt hår icke äro möjligt att se utifrån skelett, skelett som man ändå inte funnit, och därför så kan man kort och gott slänga alla dessa teorier i slasken Det var säkert en blandning så som det är nu hos de indoeuropeiska folken till exempel i Europa, germanoskandinavier har exempelvis oftare ett ljusare hår än sydeuropéer, men även vid sådana här enkla indelningar så stämmer det inte fullständigt och det ger enbart quasivetenskapliga indelningar med mycket lite eller ingen relevans, för övrigt visar väl studier på att just finnarna är de mest blåögda och ljushåriga folket som finns på jorden? Håret är för övrigt redan död materia.


















~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.

2012-11-28

Indoeuropäistikens historia



Det är den engelska domaren Sir William Jones som år 1786 var stationerad i Indien som haver fått krediten till att ha ‘upptäckt’ en gemensam indoeuropeisk rot och detta gjorde han genom att upptäcka att sanskrit var besläktat med latin samt fornhelleniska därledes menades att det måste finnas en gemensam rot. Han var i och för sig inte den första att se att det fanns klara likheter emellan latin och sanskrit, men han var den första att dra slutsatsen om släktskap samt ett gemensamt ursprung - eller nästan, James Parson hann före.
  James Parson jämförde numeralerna i en hel del tungomål över hela Eurasien; dessa var iriska, kymriska / walesiska, helleniska, latin, italienska, kastilianska, franska, tyska, nederländska, danska, svenska, anglosaxiska / fornengelska, ‘modern’ engelska, polska, ryska, bengali samt persiska, konkluderandes att de hade ett gemensamt ursprung - han hade även jämfört med malayiska, kinesiska, turkiska samt hebreiska ock kom fram till att de inte hade ett gemensamt ursprung med de övriga men inte heller med varandra och detta står sig ännu - resultaten publicerades 1767, hvilket således var några år före Jones. Men det skall jämväl tilläggas hvarför denna person inte haver erfått krediten för sin upptäckt; han menade att de alla hade sitt ursprung från Noas tredje son Jafet med hans avkomma och han fyllde studien med bibliska referenser. För den strängt kristne så ter det sig ju självklart att alla världens språk är besläktade enligt den prototellusiska teorin, ty det är bara den babelska språkförbistringen som nu råkar råda - hebreiska var ju självfallet urspråket. Urheimat-problematiken ‘löstes’ också i denna tidiga studie av Parson då det var solklart att de hade utvandrat från Armenien - berget Ararat med arken var ju beläget där, men det riktigt ironiska är att nu efter över 200 år så har några framstående forskare just föreslagit Armenien som urspungshem för indoeuropéerna, tack å lov ehur ej på religiös grund.
  Även den franska prästen Cœurdoux konkluderade 1767 att sanskrit, grekiska og latin var besläktade, med babelskt ursprung, men han fick inte sina resultat publicerade förrän 1808 då den akademiker som han skickat undersökningen till inte insåg dess värde. Ett vanligt öde när andra skall till att bedöma.
  Sir William Jones var mer av en akademiker som genomförde en ordentlig undersökning och det är denna som sedan har legat till grund för den komparativa språkforskningen, men man bör inte påstå att han var någon nytänkare på området, då gör man som enkelt visats regelrätt fel. Efter Jones studie så myntade engelsmannen Thomas Young år 1813 begreppet indoeuropeisk för dessa besläktade tungomål - Giles försökte senare få sitt eget förslag accepterat, utan framgång, hans förslag löd wiroi som på rekonstruerad wiroiska betyder ‘männen’. Den tyska termen Indogermanisch är inte alstrad på grund av någon germansk självcentrering, utan härrör från svunna tider när man inte riktigt klargjort om keltiskan var tillhörigt indoeuropeiskan, man satte ihop namnen för språken längst i öster og längst i väster och det torde således egentligen numera heta indokeltiska eller tokharokeltiska om vi bortser från sentida migrationer - om vi däremot tagom hänsyn till sentida migrationer och dagens språk så är ju den arkaiska tyska termen fullt legitim. Efter att man sett att flertalet språk är besläktade så har man givetvis kommit upp med idén om att det någon gång har funnits ett urspråk kallat protoindoeuropeiska - och vissa har då sedan dess försökt att rekonstruera detta. Indoeuropeiska språk är alltså vida spridda över jorden, även om man icke räknar med sentida koloniala spridningar, och huru detta har gått till, när och varför och ifrån var är väldigt omdiskuterat bland forskarna och en djup genomgång av detta hade fått omfånget av denna skrift att öka ofantligt. För övrigt kan det vara kuriost att nämna att det pågås inte bara regelrätt vetenskapligt arbete med att utröna det protoindoeuropeiska språket utan det finns vissa grupperingar som tagit det ett steg längre och faktiskt skapat ett modernt grammatiskt samt lexikaliskt system som man meno kunno bliva ett officiellt tungomål inom den Europeiska Unionen. Baskiskan, maltesiskan, framtida turkiskan, ej att förglömma.













~

Ovan är ett utdrag från boken Europas tungomål.

2012-11-23

Ein stein lyst upp


den protoindoeuropeiska roten *bhwvdh- ‘lära, upplysa’ blifva partikelsatt *bhudh-to ‘upplyst’ efter Grassmans lag förminskad via aspireringen vid första klusilen oc sedan med hjälp utaf Bartholomaes lag samt övriga reguljära fonemändringar så blir kontentan sanskritens buddha ‘upplyst’.

så nu är du det















~

I boken Postmodernisme premillénaire diskuteras kunskapsfilosofi samt framstegstanken.

DN, DN, SvD

2012-11-20

Kossan muuuu


svenskans ko är av exakt samma ord som det östturkistanska tokhariska språkets ko, i språkets andra variant (B) så heter det dock kau, icke helt olikt uttalet för engelskans cow [kauw], på fornengelska hette det ack cū

på forniriska hette arten istället bō emedans latinet havandes bōs, bovis, og hellasiska boũs, det baltiska språket lettiska trär sig med ordet guovs hvilket ju mer liknar sanskritens gaús

alltsammans så blir den protoindoeuropeiska rekonstruerade termen för kossan *gwōws

att kon spelat en viktig roll kan man fortfarande se i den hinduiska religionen og traditionen där den negerande termen aghnya går tillbaka på det prodoindoeuropeiska ordet * ņ-hn-o-

‘ej att döda’, d.v.s. mjölkko














~


2012-11-16

Sugande feminister - Feminismens ord


Feminismen är som vi alla vet en rörelse, eller ett ideologiskt tänkesätt, som tagit sig in i de mest olika samhällsdelarna på både gott och ont, utefter vad som menas med begreppet eller ej kan diskuteras om och till. Här kommer ehuru en något udda belysning om ordet feminism som är mer än intressant, även utifrån ideologisk synvinkel, från många håll skall vi se, främst bör ju de som benämner sig som ‘feminister’ tänka en tanke till.

Termen ‘feminism’ har en mycket intressant etymologi, och man kan undra varför denna term nyttjas då det blir rent emotsägeligt mot de politiska syftena eller till og med mot hela det feministiska perspektivet, hvilken historisk betingad definition man än ger. Däremot så kan man använda termen för det man vill gå emot och som sådan så kan den faktiskt ha sin rätteliga plats hos perspektivet, och i detta fallet enligt mig mycket rättfärdiga perspektivet. Fast det är som att benämna sig som republikan, samtidigt som man äskar stödja kungahuset, fast vissa feminister kanske ändå inte är att beteckna som logiska.

För det första så har ordet fēmina en ‘egoistisk’ grammatisk egenhet, just detta ordet som på latin betyder ‘kvinna’ är ett av allena tvenne substantivord i latinet som har kvar den gamla grammatiska formen mediumparticipet som även finns i exempelvis klassisk grekiska och sanskrit som latinet ju delar indoeuropeiskt släktskap med. I dessa gamla tider så är det lite felaktigt att tala om ‘egoistisk’ form även om det är just det som det är, d.v.s. det är något man gör för sig själv. På sanskrit heter denna grammatiska form ātmanepada ‘ord för en själv’. Denna form finns även bevarad i svenskans andas - det är något man gör för sig själv och man kan enligt bruk inte säga ‘att anda’ såsom man säger ‘att sitta’.

Om vi återgår till fēmina så har det således förutöver kvinnobetydelsen en äldre betydelse som blir ‘(hon) som suger (för sig själv)’ hvilken alltså är medial men också betecknande för den ‘kvinnosyn’ som feminismen anser att de måste gå emot. Att kvinnans position i samhället utgörs av hennes moderliga plikt, i detta fallet fokuserat o symboliserat via amning.

Det bör även tilläggas att termen för ‘dotter’ inte är bättre den utan den betyder antagligen mjölkerska, enligt en av hävd konklusion där man tagit främst hänsyn till den indiska deriveringen men med en djupare och bredare analys ger istället att termen som dotter är skapat på ytterst betyder ‘att skapa’ och ‘att sprida/innehålla livskraft’ hvilket ju är en trevligare associering till ens barn, här centrerat till dottern som senare i livet blir livsskapande, om hon i sin tur får barn.

Med kons heliga plats hos indierna så förklarar det även den föregående tesen. Men kvinnans sugande status går ju ej att förneka häruti.

Fēmina kommer främst från det rekonstruerade *dhē-mnā som är avlett från den protoindoeuropeiska roten *dhei- ‘att suga’, det finns en möjlighet att även de latinska orden för son och dotter, filius och filia, har sin härstamning härifrån men de kan också komma från roten *bheu- som betyder ‘att vara, existera, växa’ hvilket för en in på shakespeareanska tankegångar. Men om vi återgår till grundbetydelsen så har feminismen ej enbart den ena betydelsen av *dhei att gå emot utan även den andra då *dhē-lo- har givit oss, genom latinet, fellatio. Ja, historien har oss mycket att ge, feministerna visar vägen.

Kvinnor är sugande kvigor














~

2012-11-14

Europas tungomåls innehållsmässiga omfång



Nu skall man dock icke baktala alla andra arters kommunikationsförmåga samt samhällsbildningar, för ty sådana finnes i en ofantlig mångfald men denna lilla skrift handlar, som titlen förtäljer, bara om något så nedderiverat som om språk som har sin kulturella grund i ett mänskligt talat språk där dessa talade språken av hävd talas i det som av denna skrift definieras som Europa, inklusive hela Ryska riket. Varken såkallade nya invandringsspråken, helt nya, och inte heller teckenspråk eller andra språk såsom djurspråk eller kulturellt betingade kroppsspråk åtfinnes i denna skrift. Måhänt i en senare.














~

Ovan är ett citat från boken Europas tungomål.


2012-11-08

Tårsmak



när du från själens öppning
glädjetårar utfäller

jag vill dem med munnen min uppfånga
så att jag ditt inre får mig smaka
på fler sätt än övriga














~


2012-11-05

Fängelseliv



att varje levande språk är lik färgat som skimmret i ett skvalpande hav i skenet av solens strålar, när frihetens virvlande tunga når extasen i dess låto, är den fagraste stämma som finns

dödas så lätt, när idiotens kodifiering låter tungan i fängelse gå












~


2012-11-04

Fisning



‘fisa, prutta’

blir på sanskrit pardate, helleniska perdo, litauiska perdzu, ryska perdet’, albanska pjerdh som dock betyder att fisa högt

till skillnad från protoindoeuropeiskans pezd-, hvilket betyder att göra det mjukt

vad gör du?













~


2012-11-03

Livfullhet



att varje levande tunga är likt färgat som skimmret i ett skvalpande hav i skenet utav solens strålar, när frihetens virvlande tunga når extasen i dess låto, är den fagraste stämma som finnes

dödas så lätt














~