Zâzâ – Zazakierna og Zazakiskan i Kurdistan

Inom det som många vardagligt bekallar som kurdiska, kurder eller Kurdistan döljer sig egentligen ett flertal olika andra distinkta minoriteter som bara på avstånd egentligen har med kurdiskan att skaffa, emedans andra minoriteter i området inte ens når till sådan koppling, såsom araberna och assyrierna. Hursom.

Ett av de språk som många benämner som kurdiska men som egentligen inte är det är dimli, eller zâzâ / zazakiska. Ordet ‘dimli’ står för både språket såväl som talarna emedans tungomålet eljes benämnes ‘zazaki’ samt dess talare ‘Zâzâ’, ibland står ordet dimli även för sydzazakiska emedans nordzazakiska istället heter kirmanjki. Kirmanjkiskan talas främst i Tunceli- og Erzincanprovinserna och är uppdelade på tunceliska och vartoiska varianter.

Zazakiskan trycks till viss del i Tyskland och både tidskrifter såsom böcker finns att tillgå, den första gången språket hamnade i pränt var år 1850. Inhemskt har man främst nyttjat den arabiska skriften för att skriva på språket men sedan diasporagrupperingar i Tyskland, Sverige og Frankrike sedan 1980-talet tagit upp pennan så har det latinska alfabetet förts fram. Genom denna aktivering utav zazakiska intellektuella har språkets användning och förekommen litteratur mångdubblats.

Även om lingvister i över hundra år erkänt zazakiskan som ett icke-kurdiskt språk så har man fortsatt att benämna talarna som kurder. Zazakiskan talas i det övre eufratiska flödet i områdena kring Bingöl, Diyarbakır et Elâzı vid sjön Keban Gölu og talarna äro i antalet 1-2,5 miljoner beroende på hur man räknar. Väldigt få unga talar numera språket nativt, men språket har fått ett stort uppsving senaste decennierna då stor prestige åfinnes numera i språkets fortlevning.

Vissa för ehuru in de zazakiska tungomålen in i den kurdiska subgrupperingen utav de nordvästiranska tungomålen, i sig en subgruppering utav de iranska, som är tillhörigt de indoiranska utav de indoeuropeiska språken. Viss osäkerhet är rådande för zazakiskans tillhörighet, men man kan åtminstone med säkerhet säga att zazakiskan är ett nordvästiranskt tungomål, och man brukar lingvistiskt anföra att zazakiskan ingår i –nordvästiranska-zaza-gorani-grenen som förutom zazakerna samt dimlierna även talas utav shabakierna og goranierna i Irak.

Zazaki-gorani har många drag inom grammatik og vokabulär gemensam med speciellt gilaki men även talyshi, tabari og övriga kaspisk-iranska tungomål som talas i norra Iran. Kurdiska nationalister hävdar naturligtvis att zazakiskan är en kurdisk dialekt, precis som turkiska nationalister tidigare hävdat att zazakiskan är en turkisk dialekt, detta sistnämnda är givetvis helt befängt då språken ju ej ens ingår i samma språkfamilj då turkiskan är ett altaiskt tungomål, men i själva verket är således zazakiskan zazakiska, ett kaspiskt tungomål utav nordvästiransk stam.

Man misstänker vidare att de stammar från en tidigare invandring från Gilan som ligger vid Kaspiska havet i Iran, emedans andra pekar på att de ingår, eller har så gjort, i en tidigare språkkontinuum som i senare tid divergerat och uppsplittrats genom kurdiskans framväxning og övertagning utav tidigare andra språkbefintligheter, ytterligare vissa menar att det är en direkt ättling till parthiskan. De tros även tidigare ha varit zoroatristiska men är idag ungefär till hälften sunnimuslimska og alevitiska.

Det gemensamma man har med kurdiskan är att dess talare betraktas vara kurder, samt är förtryckta av Turkiet, og att man båda ingår i den nordvästiranska subgrupperingen utav de iranska språken.

Kurderna i Röda Kurdistan, Laçîn, Nagorno-Karabakh

Sedan 1500-talet fanns det en kurdisk befolkning i Lachin ock, i det såkallade Röda Kurdistan, idag är de förtryckta og förglömda.

Kurderna som hade sin härkomst i det som idag är områden under kontroll utav den de factosjälvständiga staten Nagorno-Karabakh var exempelvis de indoeuropeisk–indoiransk-iransk-nordvästiransk-kurdisk-nordkurdiskt kurmandjitalandes sheylanlistammen som tidigare bodde i Sheylanli, Lachin / Laçîn, emellan det egentliga Karabakh og Armenien, framtills området togs över utav Nagorno-Karabakh varvid de flydde in i Azärbajdzjan.

De hade anlänt till Laçîn under 1500-talet från Iran för att skydda gränsområdena för det safavidiska riket. Under 1920-talet hade dessa lachinboendes kurder en egen region kallad Röda Kurdistan / Kurdistan Uyezd och befolkades främst utav kurder, tio år senare slopades regionen och de allra flesta kurderna rekategoriserades som azerier istället.

Nu vet man inte hur många de är, azeriska myndigheter säger att kurderna kanske utgöro 12 000 emedans kurderna själva säger att de äro 200 000. Azärbajdzjan har genomfört samma slags politik som sina turkiska bröder gjort, man har totalt förnekat kurderna deras kulturella identitet och helt enkelt menat på att de är azerer, inklusive massiv assimileringsstrategier, azerisketnisk inflyttning, införandet utav azeriskan i skolan, förtryck av alla skriftliga medium, och mycket mer, inklusive den nästintill obligatoriska manipuleringen utav statistiken. Många av kurderna deporterades även bort under 1930-talet.

Under hostiliteterna och den stigmatiserande etnokulturella samhällsklimatet så har de flesta kurderna som fanns i Nagorno-Karabakh eller i Lachin avflytt till områden under kontroll utav Azerbajdzjan.

1992 utropades dock den kurdiska republiken Lachin, Komâra Laçîn Kurdî, men sedan den kurdiska befolkningen avflytt, och Nagorno Karabakh tagit över, så flydde dess president till Italien.

~

Kurderna i Armenien / Ermenistan

Kurderna som bor i Armenien talar språket som heter kurmandji, som är tillhörigt den indoeuropeisk-iransk-västiransk-nordvästkurdiska språkfamiljsgrenen. I Armenien är de ungefär 30 000 som uppges tala kurdiska.

Det kan ehuruväl finnas upptill något över dubbelt så många kurder i främst nordvästra Hayastan, eller Ermenistan som de benämner Armenien, än vad det finnes talare av kurdiska. Det finns sparsamma möjligheter för kurder att studera sitt språk i Armenien og tungomålet figurerar osså sparsamt i radio.

Många av kurderna, uppemot 40 000, i Armenien är yazidier, de får här följa sin religion helt fritt, många av dessa har flytt till Armenien under 1800-talet och början av 1900-talet från förföljelser i Turkiet och annorländes. Under Nagorno-Karabakhkonflikten var många icke-yazidiska kurder där tvingade att lämna sina hem.

~