Men man bör nog ej heller förglömma andra historiska framsteg om påtalat släktskap emellan olika mål och därvid lagt grunden för komparativ språkgenetik, exempelvis Joannis, eller János, Sajnovics som anno 1770 i sin Demonstratio idioma Ungarorum et Lapponum idem esse tyckte sig kunna påvisa ett nära släktskap emellan ungerska samt samiska språk og detta stämmer givetvis då de tillhöro den finsk-ugriska delen utav den uraliska familjen. 1799 så kopplade Sámuel Gyarmathi ungerskan till finskan i Affinitas linguae Hungaricae cum linguis fennicae originis och lade således grunden för den finsk-ugriska språkgemenskapen och det bör ju påpekas att de synliga likheterna emellan ungerska och finska eller samiska är långt mycket färre än vad fallet är för sanskrit, latin samt hellasiska. Men redan tidigare än så, år 1576 så menade Martin Frobischer att de uraliska samt eskimåiska språken varo besläktade, detta var även före tanken om en uralisk familj framförts. Och redan 1583 så fann jesuiten Thomas Stevens att många av de indiska språken var liknande helleniskan och latinet i struktur samt uttal, 1585 så tyckte sig den italienska handelsmannen Fillipo Sasseti se likheter, speciellt i vissa numeraler, emellan sanskriten samt många av de europeiska språken - det fanns även andra som tyckte sig se likheter emellan olika språk på ett tidigt stadium. Någonslags indoeuropeisk tanketradition har såtillvida sin grund i renässansens 1500-tal.
