Kartveliskan i förhållande till indoeuropeiskan

Den kartveliska familjen, innehållandes bland annat georgiskan, har av vissa kunnats utskönjas som en besläktad språkfamilj. Cirka 20 ord har man funnit i protokartveliskan som kan ha någon slags knytning till indoeuropeiskan, men i övrigt så bygger teorin på grammatiska samt fonetiska likheter och vissa menar att det finnes ett genetiskt samband långt bak i tiden där historien har raderat ut alla, eller nästan alla, spår. Man menar att det finns vissa fonetiska strukturer, både i protoindoeuropeiskan och i de kaukasiska målen, som inte finnes i några andra språkfamiljer, hvilket enligt vissa skulle tyda på att protoindoeuropéernas urhem skulle ligga i Kaukasus till följd utav dessa areallingvistiska omständigheter.

~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.

Altaiskan i förhållande till Indoeuropeiskan

Det finns även enstaka som vill koppla indoeuropeiskan till den altaiska gruppen, ock då speciellt den turkiska gruppen, men det finnes egentligen inga reella bevis för detta förutom vissa fåtaliga kopplingar emellan turkiskan samt tokhariskan, exempelvis turkiskans öküz komparerat med B-tokhariskans okso, hvilket på svenska blir ‘oxe’. Men förutom teorin om att protoindoeuropéerna skulle bebott Himalaya eller östra Stillahavskusten så finnes det inget som knyter protoindoeuropéerna så långt österut som protoaltaernas urhem som oftast beläggs till Altaiområdet. Att kontakter funnits med just tokharerna kan ju ha geografiska förklaringar.

~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.

Austronesiska i förhållande till Indoeuropeiskan

En av de mest osannolika teorierna, om man inte ser det som en del i prototellusianska, är att indoeuropeiskan skulle hava ett genetiskt band med austronesiskan och detta haver vissa kommit fram till genom ordkomparation - man har dock lyckats framtrolla vissa slående likheter, men man skall ehuru ta i beaktande att slumpen kan göra sitt också. Protoaustroneserna antas vanligtvis ha sitt urhem på den malajiska halvön, alternativt Taïwan, hvilket ger ett visst avstånd till ett förmodat protoindoeuropeiskt sådant.

~

Ett mindre utdrag från min bok Europas tungomål.

Substratspråk i förhållande till indoeuropeiskt urhem

Ett annat synsätt och en annan utgångspunkt har de som arbetar utifrån substratspråken till de olika indoeuropeiska målen. Man tänker sig att när protoindoeuropéerna började migrera så måste de ha stött på andra folk på vägen, och risken är stor att de indoeuropeiska målen skulle ha fått ta emot influenser från de inhemska målen. Bland annat så diskuteras ljudinfluenser. Som vi senare kommom att se så ju längre västerut i Europa vi kommer, speciellt i södra delen, desto fler preindoeuropeiska mål finnes det, eller rättare sagt desto längre hava de klarat sig så att vi vetom om att de har varit in existens då havandes detta dokumenterat - baskiskan finnes ju som enda ickeindoeuropeiska språk kvar, i den delen utav Europa, än idag. Och teorin går då ut på att där de indoeuropeiska språken är mest arkaiska samt inte har utomindoeuropeiska influenser där har vi vårt urhem. Men det finns självskrivna problem med denna sorts analys då vissa äldre språk kännom vi bara i den äldre formen, till exempel hettitiskan, emedan vissa nutida språk ej ens har blivit skriftspråk förrän under förra århundradet eller till og med dött ut innan de hunnit bli skriftspråk - det är självklart att ett språk som är 3000 år, eller mer, äldre än det andra uppvisar mer arkaiska tecken. Just litauiska finnes ej belagt förrän 1515, men det uppvisar något av ett extremt arkaiskt system och det kuliga är att litauiskan kan uppvisa liknande böjningar som sanskriten fastän sanskriten finns belagt nära 3000 jeeran före litauiskan. Och just denna arkaism hos litauiskan har fått många att tro att just östra Baltikum är protoindoeuropéernas hemland. Bara för att litauiskan har bibehållit ett arkaiskt system så innebär det dock icke att urhemmet var beläget här, utan det kan enbart betyda att protolitauerna var duktiga på att integrera och assimilera den befolkning som redan fanns i området, alternativt att ingen inhemsk befolkning fanns - varken den keltiska eller den anglonordamerikanska indianbefolkningen haver lyckats infiltrera ockupationsmakternas tungomål i någon nämnvärd grad och det finnes ingen anledning till att tro att dessa är några undantag - historien återupprepar sig faktiskt även om det sker i annan skepnad.

~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.

Den indoeuropeiska problematiken

Än så länge är det ‘indoeuropeiska problemet’ inte löst då ingen ännu har kommi fram till någon teori som har fått genomslag i hela eller ens stora delar av forskarvärlden, olika splittrande teser finnes såsom havandets ovan något splittrat förtäljts. Men utifrån det genomgådda materialet så kan man nog utgå utifrån att Mellanöstern, europeiska Medelhavsområdet, åtminstone centrala og västra, Balkan, exkluderat Hellas enligt de flesta, äro uteslutna, och självklart så kan man utesluta teorier som anses väldigt osannolika, hvilket Västeuropa får anses vara, även Nordpolen, Nordafrika, Himālaya, västra Stillahavskusten, med mera. Mest sannolikt verkar nordvästkaspiska området i vid mening vara, men med mycket stor osäkerhet – bland annat så är de arkeologiska bevisen oförekommande. Man kan till exempel i förvirringens namn åberopa A. H. Sayce som mycket väl klargjorde detta för över hundra jēran sedan.

1880

This Aryan family of speech was of Asiatic origin.

1890

This Aryan family of speech was of European origin.

1927

So far as my examination of the facts has gone it has led me to the conviction that it was in Asia Minor that the Indo-European languages developed.

~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.

Kurgantesen – Det Indoeuropeiska Urhemmet

  

Till skillnad från Renfrew ovan så framför många oftast en mer imperialistisk spridning av de indoeuropeiska folken og språken genom erövring samt kolonisering og därmed behärskning. Nedan illustreras den allra vanligaste samt antagningsvis den mest trovärdigaste Urheimat- samt migrationsbilden av indoeuropéernas rörelser i enlighet med den s.k. Kurgantesen.

~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.

Arier - Arisk rasologi

I samklang till ovanstående teseri så kan det även vara intressant att nämna att angående termen ‘arier’ så har man missuppfattat denna gravt. Iran, eller Īrān, samt arier, självbenämningen utav både forniranier såsom fornindoarier, har samma ursprung och termen arier kan åtminstone knytas till i sanskriten förekommande termer exempelvis árani som betyder ‘utländsk’ eller ‘långt ifrån’, āryà-, hvilket betyder ‘snäll’ samt ‘gentleman’, men som egentligen betyder ‘en som tar emot främling’, då är man s.a.s. en snäll gentleman, Aryamá är även gudomen för gästfrihet, hettitiskans ara- betyder ‘vän’, arawa ‘fri’, lykiskans arus betyder ‘medborgare’, forniriskans aire ‘nobel, fri’, < Ériu,  et.c. - det verkar således såsom om de sentida germanocentriska ‘högrestående’ arier missuppfattat innebörden och därmed icke applicerat en riktig arisk politik, d.v.s. en generös invandringspolitik.

~

Ett utdrag från boken Europas tungomål.

SvD, SvD

Myten om den ariska rasen - indoeuropeisk rastillhörighet

Hvilken rassammansättning som dessa skullo hava haft haver hänledes även, ibland hiskeliga härjeligt, hildaræst kring, speciellt härförinnan. Teorierna har givetvis flödat om blåögda ljushåriga härjarfolk, detta var ju den teori som Hitler med gelikar valde att tro på, men faktum är att färgen på ögon samt hår icke äro möjligt att se utifrån skelett, skelett som man ändå inte funnit, och därför så kan man kort och gott slänga alla dessa teorier i slasken Det var säkert en blandning så som det är nu hos de indoeuropeiska folken till exempel i Europa, germanoskandinavier har exempelvis oftare ett ljusare hår än sydeuropéer, men även vid sådana här enkla indelningar så stämmer det inte fullständigt och det ger enbart quasivetenskapliga indelningar med mycket lite eller ingen relevans, för övrigt visar väl studier på att just finnarna är de mest blåögda och ljushåriga folket som finns på jorden? Håret är för övrigt redan död materia.

~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.

Indoeuropäistikens historia

Det är den engelska domaren Sir William Jones som år 1786 var stationerad i Indien som haver fått krediten till att ha ‘upptäckt’ en gemensam indoeuropeisk rot och detta gjorde han genom att upptäcka att sanskrit var besläktat med latin samt fornhelleniska därledes menades att det måste finnas en gemensam rot. Han var i och för sig inte den första att se att det fanns klara likheter emellan latin och sanskrit, men han var den första att dra slutsatsen om släktskap samt ett gemensamt ursprung - eller nästan, James Parson hann före.

  James Parson jämförde numeralerna i en hel del tungomål över hela Eurasien; dessa var iriska, kymriska / walesiska, helleniska, latin, italienska, kastilianska, franska, tyska, nederländska, danska, svenska, anglosaxiska / fornengelska, ‘modern’ engelska, polska, ryska, bengali samt persiska, konkluderandes att de hade ett gemensamt ursprung - han hade även jämfört med malayiska, kinesiska, turkiska samt hebreiska ock kom fram till att de inte hade ett gemensamt ursprung med de övriga men inte heller med varandra och detta står sig ännu - resultaten publicerades 1767, hvilket således var några år före Jones. Men det skall jämväl tilläggas hvarför denna person inte haver erfått krediten för sin upptäckt; han menade att de alla hade sitt ursprung från Noas tredje son Jafet med hans avkomma och han fyllde studien med bibliska referenser. För den strängt kristne så ter det sig ju självklart att alla världens språk är besläktade enligt den prototellusiska teorin, ty det är bara den babelska språkförbistringen som nu råkar råda - hebreiska var ju självfallet urspråket. Urheimat-problematiken ‘löstes’ också i denna tidiga studie av Parson då det var solklart att de hade utvandrat från Armenien - berget Ararat med arken var ju beläget där, men det riktigt ironiska är att nu efter över 200 år så har några framstående forskare just föreslagit Armenien som urspungshem för indoeuropéerna, tack å lov ehur ej på religiös grund.

  Även den franska prästen Cœurdoux konkluderade 1767 att sanskrit, grekiska og latin var besläktade, med babelskt ursprung, men han fick inte sina resultat publicerade förrän 1808 då den akademiker som han skickat undersökningen till inte insåg dess värde. Ett vanligt öde när andra skall till att bedöma.

  Sir William Jones var mer av en akademiker som genomförde en ordentlig undersökning och det är denna som sedan har legat till grund för den komparativa språkforskningen, men man bör inte påstå att han var någon nytänkare på området, då gör man som enkelt visats regelrätt fel. Efter Jones studie så myntade engelsmannen Thomas Young år 1813 begreppet indoeuropeisk för dessa besläktade tungomål - Giles försökte senare få sitt eget förslag accepterat, utan framgång, hans förslag löd wiroi som på rekonstruerad wiroiska betyder ‘männen’. Den tyska termen Indogermanisch är inte alstrad på grund av någon germansk självcentrering, utan härrör från svunna tider när man inte riktigt klargjort om keltiskan var tillhörigt indoeuropeiskan, man satte ihop namnen för språken längst i öster og längst i väster och det torde således egentligen numera heta indokeltiska eller tokharokeltiska om vi bortser från sentida migrationer - om vi däremot tagom hänsyn till sentida migrationer och dagens språk så är ju den arkaiska tyska termen fullt legitim. Efter att man sett att flertalet språk är besläktade så har man givetvis kommit upp med idén om att det någon gång har funnits ett urspråk kallat protoindoeuropeiska - och vissa har då sedan dess försökt att rekonstruera detta. Indoeuropeiska språk är alltså vida spridda över jorden, även om man icke räknar med sentida koloniala spridningar, och huru detta har gått till, när och varför och ifrån var är väldigt omdiskuterat bland forskarna och en djup genomgång av detta hade fått omfånget av denna skrift att öka ofantligt. För övrigt kan det vara kuriost att nämna att det pågås inte bara regelrätt vetenskapligt arbete med att utröna det protoindoeuropeiska språket utan det finns vissa grupperingar som tagit det ett steg längre och faktiskt skapat ett modernt grammatiskt samt lexikaliskt system som man meno kunno bliva ett officiellt tungomål inom den Europeiska Unionen. Baskiskan, maltesiskan, framtida turkiskan, ej att förglömma.

~

Ovan är ett utdrag från boken Europas tungomål.

Ein stein lyst upp

den protoindoeuropeiska roten *b^hwvd^h- ‘lära, upplysa’ blifva partikelsatt *b^hud^h-to ‘upplyst’ efter Grassmans lag förminskad via aspireringen vid första klusilen oc sedan med hjälp utaf Bartholomaes lag samt övriga reguljära fonemändringar så blir kontentan sanskritens buddha ‘upplyst’.

så nu är du det

~

I boken Postmodernisme premillénaire diskuteras kunskapsfilosofi samt framstegstanken.

Tags: indoeuropeiska, buddhism, buddha, upplysning, ord, etymologi, sanskrit, indoariska, int

DN, DN, SvD

La Senyera – Catalunya triomfant

llibertat per a tots els pobles

viva el Catalunya

~

+ Europas tungomål

Tags: Catalunya, Katalonien, katalanska, català, frihet, libertat

Gp

Kossan muuuu

svenskans ko är av exakt samma ord som det östturkistanska tokhariska språkets ko, i språkets andra variant (B) så heter det dock kau, icke helt olikt uttalet för engelskans cow [kau^w], på fornengelska hette det ack cū

på forniriska hette arten istället bō emedans latinet havandes bōs, bovis, og hellasiska boũs, det baltiska språket lettiska trär sig med ordet guovs hvilket ju mer liknar sanskritens gaús

alltsammans så blir den protoindoeuropeiska rekonstruerade termen för kossan *g^wōws

att kon spelat en viktig roll kan man fortfarande se i den hinduiska religionen og traditionen där den negerande termen aghnya går tillbaka på det prodoindoeuropeiska ordet * ņ-^u»hn-o-

‘ej att döda’, d.v.s. mjölkko

~

Taggar: indoeuropeiska, etymologi, ko, kossa, int

Sugande feminister - Feminismens ord

Feminismen är som vi alla vet en rörelse, eller ett ideologiskt tänkesätt, som tagit sig in i de mest olika samhällsdelarna på både gott och ont, utefter vad som menas med begreppet eller ej kan diskuteras om och till. Här kommer ehuru en något udda belysning om ordet feminism som är mer än intressant, även utifrån ideologisk synvinkel, från många håll skall vi se, främst bör ju de som benämner sig som ‘feminister’ tänka en tanke till.

Termen ‘feminism’ har en mycket intressant etymologi, och man kan undra varför denna term nyttjas då det blir rent emotsägeligt mot de politiska syftena eller till og med mot hela det feministiska perspektivet, hvilken historisk betingad definition man än ger. Däremot så kan man använda termen för det man vill gå emot och som sådan så kan den faktiskt ha sin rätteliga plats hos perspektivet, och i detta fallet enligt mig mycket rättfärdiga perspektivet. Fast det är som att benämna sig som republikan, samtidigt som man äskar stödja kungahuset, fast vissa feminister kanske ändå inte är att beteckna som logiska.

För det första så har ordet fēmina en ‘egoistisk’ grammatisk egenhet, just detta ordet som på latin betyder ‘kvinna’ är ett av allena tvenne substantivord i latinet som har kvar den gamla grammatiska formen mediumparticipet som även finns i exempelvis klassisk grekiska och sanskrit som latinet ju delar indoeuropeiskt släktskap med. I dessa gamla tider så är det lite felaktigt att tala om ‘egoistisk’ form även om det är just det som det är, d.v.s. det är något man gör för sig själv. På sanskrit heter denna grammatiska form ātmanepada ‘ord för en själv’. Denna form finns även bevarad i svenskans andas - det är något man gör för sig själv och man kan enligt bruk inte säga ‘att anda’ såsom man säger ‘att sitta’.

Om vi återgår till fēmina så har det således förutöver kvinnobetydelsen en äldre betydelse som blir ‘(hon) som suger (för sig själv)’ hvilken alltså är medial men också betecknande för den ‘kvinnosyn’ som feminismen anser att de måste gå emot. Att kvinnans position i samhället utgörs av hennes moderliga plikt, i detta fallet fokuserat o symboliserat via amning.

Det bör även tilläggas att termen för ‘dotter’ inte är bättre den utan den betyder antagligen mjölkerska, enligt en av hävd konklusion där man tagit främst hänsyn till den indiska deriveringen men med en djupare och bredare analys ger istället att termen som dotter är skapat på ytterst betyder ‘att skapa’ och ‘att sprida/innehålla livskraft’ hvilket ju är en trevligare associering till ens barn, här centrerat till dottern som senare i livet blir livsskapande, om hon i sin tur får barn.

Med kons heliga plats hos indierna så förklarar det även den föregående tesen. Men kvinnans sugande status går ju ej att förneka häruti.

Fēmina kommer främst från det rekonstruerade *dhē-mnā som är avlett från den protoindoeuropeiska roten *dhei- ‘att suga’, det finns en möjlighet att även de latinska orden för son och dotter, filius och filia, har sin härstamning härifrån men de kan också komma från roten *bheu- som betyder ‘att vara, existera, växa’ hvilket för en in på shakespeareanska tankegångar. Men om vi återgår till grundbetydelsen så har feminismen ej enbart den ena betydelsen av *dhei att gå emot utan även den andra då *dhē-lo- har givit oss, genom latinet, fellatio. Ja, historien har oss mycket att ge, feministerna visar vägen.

Kvinnor är sugande kvigor

~

Se vidare mina böcker Tu est Divina I et Postmodernisme premillénaire.

Taggar: latin, feminister, feminism, ideologier, ord, etymologi, suga, mjölka, kor, dotter, kvinna, int
DN

Europas tungomåls innehållsmässiga omfång

Nu skall man dock icke baktala alla andra arters kommunikationsförmåga samt samhällsbildningar, för ty sådana finnes i en ofantlig mångfald men denna lilla skrift handlar, som titlen förtäljer, bara om något så nedderiverat som om språk som har sin kulturella grund i ett mänskligt talat språk där dessa talade språken av hävd talas i det som av denna skrift definieras som Europa, inklusive hela Ryska riket. Varken såkallade nya invandringsspråken, helt nya, och inte heller teckenspråk eller andra språk såsom djurspråk eller kulturellt betingade kroppsspråk åtfinnes i denna skrift. Måhänt i en senare.

~

Ovan är ett citat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, Europa, språk, bok, innehåll

Postmodernismen - Postmodernisme premillénaire

Premodernism~Modernism~Postmodernism

Epistemologi-Ideologi-Mytologi

Köp den nu!

~ 

Postmodernisme premillénaire

ISBN13: 978-91-7465-322-9
ISBN10: 91-7465-322-9

Beställ:

Books on demand
eller hos någon utav alla de internetboklådor som finns i Norden.

Andra böcker av mig.

Taggar: bok, böcker, Steve Lando, postmodernism, modernism, epistemologi, ideologi, mytologi, kollektivism, totalitarism, liberalism
SvD, SvD, SvD, SvD

Haiku-teorem

Onjidifferens
jiamari / jitarazu

nema problema

~

Tags: haiku, onji, jiamari, jitarazu

Tårsmak

när du från själens öppning

glädjetårar utfäller

jag vill dem med munnen min uppfånga

så att jag ditt inre får mig smaka

på fler sätt än övriga

~

taggar: kommunicering, smaka, känna

Yttrandefriheten

när orden förbjuds, finns inget val

än att låta händerna tala

~

+ Postmodernisme premillénaire

SvD, SvD, SvD

Fängelseliv

att varje levande språk är lik färgat som skimmret i ett skvalpande hav i skenet av solens strålar, när frihetens virvlande tunga når extasen i dess låto, är den fagraste stämma som finns

dödas så lätt, när idiotens kodifiering låter tungan i fängelse gå

~

Taggar: språk, språkfilosofi, standardisering

Fisning

‘fisa, prutta’

blir på sanskrit pardate, helleniska perdo, litauiska perdzu, ryska perdet’, albanska pjerdh som dock betyder att fisa högt

till skillnad från protoindoeuropeiskans pezd-, hvilket betyder att göra det mjukt

vad gör du?

~

Tags: indoeuropeiska, ord, fisa, etymologi

Livfullhet

att varje levande tunga är likt färgat som skimmret i ett skvalpande hav i skenet utav solens strålar, när frihetens virvlande tunga når extasen i dess låto, är den fagraste stämma som finnes

dödas så lätt

~

Tags: språk, språkfilosofi, levande

Snacka skit

utföra skitsnack

nedföra skitkorvar, bajs

avförd all näring

~

Tags: senryu, snacka, skit, prata, blaj

Stamträdssystematiken i historisk lingvistik

Stamträdstänkandet kom i publicering 1671 då dalmasen Georg Stiernhielm framförde sin syn på de germanska språkens trädsliga uppdelning, i grenarna Svevica, Mechlenburgica og Brabantica, samtidigt som han gjorde intressanta kommentarer om språks utveckling. Stiernhielm menade vidare att svenskan var ett skytiskt språk därhän skytiskan dessutom var en arkaisk gren utvecklad från hebreiskan.

~

Ovan är ett citat från boken Europas tungomål.

Tags: Europas tungomål, stamträd, språk, historisk komparation, vetenskapshistoria, komparativ lingvistik, lingvistik, germanska, svenska, skytiska

Virilitet

att varje levande språk är lik färgat som skimmret i ett skvalpande hav i skenet av solens strålar, när frihetens virvlande tunga når extasen i dess låto, är den fagraste stämma som finnes

~

Tags: virilism, liv, språk, tunga, mål, frihet

Felstavning

en felstavning är per definition en stavning utav ett menat ord på ett vis som ej var menat från skribentens sida

vad annan anser är irrelevant utifrån stavningens agering

~

Taggar: språk, språkfilosofi, stavning, felstavning, rättstavning

L’pie marange

la fache d’o’jeu

bell cau d’yi l’oueseu

l’rouai d’liet

~

Tags: sercquiais, serkyee, Sark, erotiku, haiku, ostron, solnedgång, sex

SvD

En bok ligger framför mig

ett uppenbarat objekt presenterar sig inom min visuella sfär som ser ut att likna en intern representation jag behar utav något som min lingvokulturella sfär ordsatt som en bok

~

Taggar: filosofi, språkfilosofi, förståelse, perception

Vindöga

studiumet utav språk

är som kulturell arkeologi

var enaste ord är som ett litet fönster

för karaktärerna utav dess bärare

~

Tags: vindöga, fönster, kultur, arkeologi, spår, språk

Myrstacken

myrorna små

ej så få

kommo og gå

någon den stack

Halt!

in i ledet du gå

myrhemmet skall nås

~

Tags: myror, stack, myrstack

Tiden - Framstegstanken

Framstegstänkandet anses ofta kräva en linjär tidsuppfattning.

En linjär tidsuppfattning finns i både judendomen såsom efterföljaren kristendomen. Många menar felaktigt att linjarismen har sin grund just i kristendomen, vilket ju för det första är ett konstigt antagande då den så klart finns i även judendomen. Men det är det vanliga felaktiga antagande eurocentriska tänkare ofta begår, fastän ens kristendomen är en orientalisk religion.

För övrigt så är både framstegs- samt framtidstänkandet klart utläsbart via enkel analys av handlingen i Gilgameshtexten, världens äldsta större litterära text som behandlar påstådda verkliga händelser.

Den nu avlidne sociologen, verksam inom genusvetenskap, Karen Davies menade att den linjära tidsupp­fattningen är någonting som skapats av makten, till skillnad från en äldre form av rundgångstänkande, som då skulle härröra från t.ex. bönderna och deras beroende av årstiderna som går runt och runt i likhet med t.ex. vår icke-digitala klocka. Hon menade också att linjarismen i tidsuppfattningen antagligen skulle kunna knytas till vårt linjära skriftsystem.

Nu är det så att det finns många olika skriftsystem i världen och har så även funnits i historisk tid, historisk tid anses förövrigt börja när skriften uppfanns - allt därinnan anses vara förhistoria, därmed icke sagt förmodern.

För några näraliggande exempel, som alla är besläktade, så kan man åberopa att f.ex. semitisk skrift går från höger till vänster, den grekiska utvecklingen utav den semitiska skriften blev att man från början skrev från höger till vänster och ibland i arkaisk tid använde man sig av metoden boustrophedón eller som oxen plöjer (d.v.s. först det ena sedan det andra hållet) för att sist gå över till vänster-högersystemet som vi även har efter latinets inflytande.

Etruskerna, som tog sitt alfabet från grekerna, använde också de tre olika systemen men övergick till det sist­nämnda genom, antagligen, latinarnas inflytande. Runorna, som antagligen kom från de av etruskerna besläktade folket räterna skrevs vanligtvis också från vänster till höger men i arka­iska skrifter finns också inslag av höger-vänster.

Slutligen så har sanskriten en ganska intressant skriftordning, dels så skriver man vänster-höger som latinets skrift men man skriver också ihop vissa ord som ofta skall läsas uppifrån och ned. Detta hoppiga system sker i ett och samma ord, och kan illustreras såsom med hjälp av linjer där en linje får representera en stavelse och kan se ut så här: ---º--- där man alltså läser först vänster-höger, sedan uppifrån-ned, för att återigen byta till vänster-höger. Dessa uppifrån och ned kan vara varsom helst i ordet och också vara efter varandra, så det kan bli riktigt hoppigt. I medelminoisk tid (ca. 1500 f.kr.) skrevs även en skrift på Kreta med en spiraliserande skrift vilket kan vara intressant ur denna synvinkel.

Som påpekades så skrivs semitiska från höger till vänster vilket givetvis är precis lika linjärt som det här använda systemet fast det är från andra hållet och det har väl ingen betydelse för en linjär tidsuppfattning, även om vissa demagoger kanske skulle använda det som argument för viss antydan om bakåtsträvighet.

Men frågan blir då kring de som använde sig av de diversata systemen, t.ex. greker, etrusker, och som använt olika i olika tider - har de ändrat och sammanblandat olika tidsuppfattningssystem under några futtiga år och även stundom använt sig av olika tidsuppfattningar om man då utgår från skriftsystemet? Och sedan har vi sanskriten och dess devanagari-skrift - vilken tidsuppfattning har de?

Att ha ett tvådelat system som sanskriten torde i så fall vara kanske den bästa lösningen för tiden är sannolikt två­delad och jag tror att detta har stått klart för de flesta civilisationer i historien, att man ser tiden som linjär visar t.ex. redan Gilgamesh, och att tiden går runt vet alla bönder men även t.ex. jägare, och alla människor som lever - om man skall ägna sig åt generalisering lite.

Tiden går dels runt, dygnen går runt i oändlighet även om vissa modifikationer skes på vägen, årstiderna går också runt - båda dessa system går runt, d.v.s. de återkommer, men gör det på lite olika sätt på olika delar av jorden, de levande norr om polcirklen kan ju ha talat om den ljusa årstiden och den mörka, och mellantingen, där tiden inte alltid är densamma som på övrig plats, d.v.s. dygnet kan vara ljust dygnet runt vilket gör att den naturliga dygnsrundgången inte klart gäller under dessa två årstider men däremot så gäller den andra rundgången - d.v.s. årstids­rundgången. Att dygn och årstiders rundgång har sina naturliga förklaringar har vi i senare tider kunnat påvisas med hjälp av jordens rörelser.

Tiden går också framåt i ett linjaristiskt system, eller cirkellinjaristiskt system (men det har mindre betydelse för det är framåt det också), detta visste Gilgamesh och han ville fortsätta gå framåt även om den naturliga livscyklen sade annat.

De fornindiska termerna för öst och väst betyder samtidigt ‘framför’ och ‘bakom’ vilket pekar på en linjarism, nordmännens Hel och hellasernas Hades låg båda i nord, det germanska ordet för ‘nord’ är kognat med umbriskans nertru ‘vänster(hand)’ och till hellasiskans nérteros ‘tillhörande undrevärlden’. I Ultima Thule vi bor.

Buddhismen, bl.a., kan tas i anspråk av vissa för att man menar att man ser livet som en cyklisk företeelse, med dess reinkarnation, men om man vidgar det så är det inte frågan om ett slutet cykliskt system utan mer utav ett linjaristiskt, eller hellre ett cirkellinjaristiskt, då man gör rundgången genom olika liv men meningen med detta är att man skall gå framåt och inte runt, och absolut icke bakåt, för att slutligen hamna där man icke behöver alls gå runt mer, d.v.s. slutmålet som ligger enligt linjärismens lag i ändan på cirkellinjen.

Den protoindoeurope­iska roten *bheu- ‘att vara, existera, växa’ anspelar också på detta linjaristiska system, det växande systemet, och antagligen så har vi genom den suffixerade formen *bhu-tu- erhålligt genom latinet ordet futurus - i den zoroastriska demoninnevärlden fanns en Bušyansta, ‘Framtiden’ d.v.s. ‘Vad som sker sker’. Denna fördärvade det vardagliga framsteget genom att se till att folk sov för länge, märk väl att det var en demoninna, d.v.s. ett bibehållande utav ett cirkellinjariskt sovande i en slumrigt diffus drömvärld, framtills vakning ändå sker. Bušyansta, de linjaristiska arbetsgivarnas omen, en demoninna i var mans dröm.

Nej, tesen om att uppfattningen om tiden illustreras genom skriftsättet, eller att det skulle vara makten som väglett oss att ha en till viss del linjär uppfattning om den, har nog inte så mycket att skaffa med verkligheten, förutom att det är naturens gång, som sker i ett kretslopp.

Men hon, sociologen, var inte helt fel ute då den mäktiga egyptiska guden Thot, son till Ra eller Set, var gudom både för skriften samt för tiden, men man trodde ju att vetenskapen kommit längre än så, han avbildades ock som en babian.

Tiden kanske inte går framåt, tiden kanske inte rullar, det kanske bara är vi som så tror för att allt runtomkring oss rullar o går framåt, vi själva är kvar på samma plats där vi var, där vi föddes, homo sapiens sapiens, fångade i illusionernas värld, inuti oss.

~

Taggar: språk, skrift, alfabet, tiden, skriftsystem, tidsuppfattning, framstegstron, tänkande, linjarism, dygn, rundgång, cirkulärt, cyklism, int

SvD, SvD

Till den kluvna

med kluven tunga

likt ormen slunga

orden från din mun mynna

~

Tags: kluven, tunga, mun, lögn, falskhet

Das schwedische Volkheim

Volkgemeinschaft

Nationalsozialistische

Arbeiterpartei

~

+ Postmodernisme premillénaire

SvD

Tags: Volkheim, Volkgemeinschaft, Nationalsozialism, Arbeiterpartei, Schweden, senryu