En bild av ett inte så fredligt samhälle framträder tydligare och tydligare, men med det vill jag inte säga att protoindoeuropéerna var speciellt krigiska av sig, hvilket är den vanliga antitesen, utan att det var nog när allt kommer omkring en ganska normal företeelse i denna tid att man skyddade sig för angrepp och använde yxor och dylikt till jakt och annat, samt vid känt behov, angrep andra. Vissa vill alltid framhäva att antingen var indoeuropéerna pacifistiska och demokratiskt styrda emedans andra ser anfallandes krigshärdar i alla väderstreck.Det är naturligtvis även ganska bra belagt att man hade pilar, bågar och yxor. Det finns ack lite olika teorier för ordet ‘yxa’, hettiternas ates-, anglosaxiskans adesa ock möjligtvis sanskritens -adhiti, en annan teori går ut på sanskritens parasu-, det icke-indoeuropeiska akkadiskans pillaq- samt helleniskans pelekeus, men man bör här givetvis påpeka att det akkadiska ordet ej betyder ‘yxa’. Strukturen i denna andra teoris ord visar på att urordet bör ha varit icke-indoeuropeiskt och då antagligen ett lånord. Det finns även ytterligare teorier, en av dessa går ut på *ak’mon som skall betyda både ‘hammare’ samt ‘himmel’, och det kanske finnes en tidigreligiös knytning här emellan, hvilket har gjort att ordet för skyn också har deriverats ned till ordet för ‘skarp’ *ak’ och därmed blivit ‘yxa’. I Norden åtfinns ju Thor att här gå tillbaka till som använde sin hammare, Mjöllnir, i skyn.
~
Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar