Uraliskan i förhållande till Indoeuropeiskan

En annan mycket givande diskussion har pågått kring hvilka grannar som dessa tidiga indoeuropéer hade och om detta kan ses i det lingvistiska materialet. Och man kan utläsa ur språken att uraliska mål måste ha haft en tidig kontakt med indoeuropéer, exempelvis finns det finska porsas samt udmurtiskans pars som båda betyder ‘gris’ hvilket kan knytas till protoindoiranskans *parsa, men ack ej till protoindoeuropeiskans *pork’os och inte då heller till latinets porcus - detta visar klart att det på intet vis är protoindoeuropéerna som protouralerna haft kontakt med, utan med de protoindoiranska folken efter uppdelningen, men ändock på ett tidigt stadie. Detta var naturligtvis bara ett exempel därom, andra skrifter avhandlar det mer utförligt. Detta går også väldigt tydligt att se i finskans sata, hvilket är synbart jämförbart med avestiskans satəm samt indiskans satam, men återigen ej till protoindoeuropeiskans *kmtom eller latinets centum, som uttalas kentum. Detta kan betyda att de tidigaste indoiranska folken bebodde ett område emellan Volga og Ural då protouralerna troligtvis bodde just emellan Volga samt Ob. Enligt teorin skulle det ha varit under denna tid, hvilket skulle vara ungefär runt år 2000 f.kr., som protoindoiranierna lånade ut en hel del agrara och teknologiska ord till protouralerna, bland annat gris, get, hammare og guld. Vissa framhåller att Andronovokulturen kan ihopkopplas med en iransk befolkning samt att det ugriska samhället hade nära kontakter med dessa samt härigenom erhöll de agrara samt teknologiska termerna och man pekar exempelvis på de ungerska termerna téhen samt tej ‘ko’ och ‘mjölk’, nyereg ‘sadel’ og ló ‘häst’ som bär spår av iranska influenser i ugrisk tid, vissa menar att de iranska influenserna inte slutat med orden utan även berört den religiösa världen, till exempel begravningsriter och hästkulten.

  Men det verkar ehuru som om ett ännu äldre samband finnes emellan de olika tungomålen. Man har inte enbart funnit lånord utan även grammatiska likheter i både ändelserna hos verb som substantiv emellan protoindoeuropeiska och protouraliska, o detta menar några är en indikation på att vi havom att skaffa med ej enbart kontakt utan ett reguljärt släktskap där man kan härleda orden än längre bak än de olika prototungomålen av uralisk och indoeuropeisk art - alltså protoindouraliska. Ett genetiskt släktskap emellan indoeuropeiska och uraliska framlades teoretiskt redan 1869, men haver ännu ej övertygat de allra flesta uralisterna eller indoeuropeisterna. Hur det än är med detta så är det i alla fall många som menar att det måste ha förelegat nära kontakter emellan språkgrupperna under ett mycket tidigt stadium, mest troligt under denna urhemsepok. Och om teorin stämmer så befann sig protouralerna i de nordligare skogsområdena emedan protoindoiranierna eller, då enligt vissa, protoindoeuropéerna befann sig i blandregionen av stäpp och skog i Volga-Ural området. Bland de äldsta lånorden som går tillbaka till protoindoeuropeiska så kan sex bli rekonstruerade för protouraliska, tretton för protofinnougriska samt hela tjugoett för protofinnopermiska, några arkeologiska bevis kan dock ej uppvisas då man ju ej vet exakt var man skall leta, men en distinkt keramik från Samarakulturen i Mellan-Volga har keramikiskt influerat skogskulturer i norr. Att det finnes klara likheter emellan språkfamiljerna går även det emot Anatolientesen, då protouraliskan inte på ganska långa vägar talades i detta område och dessutom så finns det heller inga likheter emellan protoindoeuropéeiskan och de näraliggande geografisk-anatoliska målen, till exempel de forntida hattiska eller hurritiska som båda haver kaukasiska kopplingar.

~

Utdrag från boken Europas tungomål.