Sikelerna et Sikeliskan

Sikelerna, latin siculi, grekiska Σικελοί, var ett annat folk som enligt antika författare talade ett till latinet närstående tungomål och som bebodde östra Siciliens inland, samt delar av Syditalien - de skall även ha utvandrat från Syditalien under sen bronsålder. Enligt vissa uppgifter skall de till och med bebott områden norr om Rom innan de blivit nedjagade av umbriska samt sabinska stammar. Enligt en kontroversiell teori så skall det vara sikeliska og ej faliskiska som står närmast latinet, men teorin är kontroversiell av den anledningen att den inte haver så mycket material att bygga på. Tre inskriptioner, en från Adrano, vid Etna, en från Centuripa som ligger sydväst om Adrano samt en från byn Sciri Sottano som ligger 3 mil från Caltagirone, plus några glosor som finnes bevarat på språket och detta är på tok för lite för att trovärdigt kunna utlysa detta språk som mest närstående latinet, inte ens dess italiska eller heller indoeuropeiska tillhörighet anses av vissa vara fastlagd, även om de allra flesta ser språket som klart indoeuropeiskt. Den enda längre inskription som hittats är den nedanstående som inskripterats på en vas som hittats i Centuripa och kallas därför Centuripa vase varandes från 500-talet f.kr.:
 nunustentimhmarustainamhemitomestiduromnaneposduromhemitomestivelhomnedemponitantomeredesvinobrtome

~

Citerat från boken Europas tungomål.

Italiens forntida språk

Om de italiska folken som bebodde Apenninska halvön och som talade något utav de olika italiska språken, eller något av de övriga tungomålen som talades, haver man större kunskaper om i jämförelse med andra geografiska områden under samma tidpunkt - men detta betyder ej att kunskaperna är fullgoda eller överhuvudtaget acceptabla som bevis för det ena eller det andra. Man klassificerar nästan alla indoeuropeiska folk som bebodde nutida Italien under forntiden till den italiska gruppen, även om stora undantag görs - ty, Italien har alltid varit ett sammelsurium av språk, både i forntiden ock så än idag, även om både stora förändringar skett samt enhetssträvande statsförsök har genomlevts. Ett undantag, eller kanske två, tre eller varför ej fyra eller fler finnes på grund utav att de antagligen ej ens ingick i den indoeuropeiska språkfamiljen överhuvudtaget, etruskiskan, rätiskan samt liguriskan - vi börjom med dessa. Men först skall vi lokalisera ner de största språkbefintligheterna på en ungefärlig karta för sinnesbildsättningens skull.

~

Citerat från boken Europas tungomål.

Det pöbel har svårt att förstå

cit:

det finns inga tillfredsställande regler för indelningen av substantiv i dessa två kategorier, n-genus (en kvinna, kvinnan; en tjej, tjejen) och t-genus (ett syskon, syskonet; ett rike, riket).

Detta grammatiska genus brukas kallas en nedärvd, inneboende egenskap hos substantiven.

Inget i substantivens grundform säger att till exempel bi, fall, hus, sto, kök och tal är t-ord, eller att by, vall, mus, bro, lök och dal ska vara n-ord. Dessutom finns det en del substantiv som kan vara både n- och t-ord, med eller utan betydelseskillnad.

jag återupprepar så:

det finns inga helt gällande regler

det är korrekt att bryta

~

Bergman, Bo, “Att förse och förgrysa sig över knäckebrödsbältet”, i Sydsvenskan, 6 januari 2008 s. B18.

La femme oriental

féminisme islamiste

le femmes d’Arabie saoudite

de beauté de la femme oriental

profond et mystérieux

féminine sacré

~

+ Tu est Divina

Sydsamiska språken

Sydsamiskan, eller åarjelh-saemien giele, avskiljer starkt från övrig samiska og indelas oftast enligt följande: jämtlannsamiska, västerbottensamiska, eller vilhelminasamiska, samt umesamiska där den sistnämnda kanske har 10 åldriga talare i livet men där revitalisering försöks göras, i Norge är språkformen allaredan avdagad.

Umesamiskan finge ett kraftigt nedfall i antalet talare under 1800-talet när dess skogssamiska befolkning assimilerades in till svenskan, idag finnes det runt 1000 etniska umesamer, runt 10 kan således tala språket.

Hela spektrat av sydsamiska har måhända runt fem-sex hundra talare, berikat medels en ny ordbok nyligen, i en befolkning utav omkring 2000, utspridda på ett ganska stort geografiskt område. Skillnaderna emellan sydsamiska og nordsamiska kan jämföras  med de som finnes emellan svenska samt isländska, där sydsamiskan är mer arkaisk i grammatik og ordförråd.

Sydsamiskan är starkt utrotningshotad og talas främst utav de äldre, änskönt en viss prestigeökning kan skönjas på senare tid för språket, ånyo finnes tillikt barn som växer upp med språket som grund.

~

La lenga

la lenga d’un pòpol a l’é sò spìrit, sò spìrit a l’é soa lenga

- Wilhelm von Humboldt

~

Faliskiskan et Faliskerna

Att faliskiskan var nära besläktat med latinet haver man kunnat uttyda av de omkring 100 inskrifter som finnes bevarade, hvilka antagligen har visat att faliskiskan potentiellt kan vara det språk som stod latinet närmast. Det verkar stå klart att faliskiskan är ett klart nabospråk till latinet, detta gör givetvis att de båda skiljer sig åt en del ock i vissa av de element som i faliskiskan är olika latinet, liknar, ibland identiskt, språket istället umbriskan, antagligen för att det var ett geografiskt nabospråk. Det finns ehuruväl vissa som menar att faliskiskan allena var en latinsk dialekt, att de äro olika tungomål synes dock bland annat genom att de har haft distinkta utvecklingslinjer utifrån ett protolatinofaliskiskt språk. Det är även så att vissa utvecklingslinjer som äro gemensamma för alla regionala latinska varianter saknas i faliskiskan emedans faliskiska fenomen ej äro förestående i de erkända regionala latinska varianterna, hvilket är en tämligen god måttstock för att utesluta faliskiskan från att bli kallad ett latinskt patois.
  Orden för ‘imorgon’ samt ‘idag’ blir på faliskiskan visavi latin följande, cra och cras, foied och hodie, relationen emellan f / h synes även exempelvis i ordet för ‘son’ som på faliskiska var hileo emedans latinet ju haver filius. Man har hittat soppformade dryckeshjon, kylikes, som är dekorerade på både in- såsom utsidan med röda figurer i en erotisk scen på svart bakgrund. Inskriptionen är med svart skrift på röd bakgrund och lyder foied·uino·pipafo·cra·carefo, hvilket betyder ‘Idag dricker jag vin, imorgon är jag utan’. Detta går i alkoholfrihetens språk, latinets libertatis ger på faliskiska loifirtato, hvilket givetvis är ett ord med samhällelig tyngd.
  Faliskerna bosatte sig senare strax norr om Rom samt fungerade som en förbindelselänk mellan etruskerna, som de varo kulturellt influerade av och därmed närstående med, och söderliggande område, de spelade alltjämt därmed en relativt viktig roll, men underkuvades av romarna i och med erövringen 293 f.kr.. Huvudorten Falerii / Veteres, nu Civita Castellana, förstördes 241 f.kr. och befolkningen flyttades till Falerii Noui, vars namn åtfinnes hos kyrkan S. Maria di Falleri som dessutom har väggar från 300-talet f.kr.. Här kan man ju påtala samma sak igen, faliskerna hade långtgående kulturella kontakter med etruskerna och deras kultur blev närstående, men skillnaden kvarstår - faliskerna var ett italiskt folk, tillhörandes den indoeuropeisk språkfamiljen, emedan etruskerna hamnar helt utanför dessa enteter. Det kan även vara så att vissa faliskiska lingvistiska egenheter är av etruskisk härkomst. Den latinska arkaiska varianten som var förhärskande i Praeneste var kanske ett övergångsspråk emellan faliskiskan samt latinet, och hade även den vissa fonetiska egenheter gemensamma med faliskiskan og törhända med etruskiskan, vars inflytande den stod under.

~

Citerat från boken Europas tungomål.

Rispeck due

Gal yuh noh dead yet

simiya, pumpum sista’

obeah ooman

~

Språk i Liechtenstein, i boken Europas tungomål - Info

Detta lilla land har fler språk än vad man kan ana, som förutom standardtyska även behar liechtensteinskan som är ett alemanniskt språk, distinkta är även tresabärgskan, samt walsertütsch.

= Europas tungomål

~

Åland og Åländskan

Inom Finland finnes som bekant en relativt stortalig befolkning utav talare utav svenskt mål, det vill säga ett icke-finskugriskt tal utan istället ett indoeuropeisk-germansk-nordgermansk-östnordiskt språk benämnt finlandssvenska som talas utav 6,5 % av finländarna.

Åländskan är dock en, från övrig finlandssvensk befolkning, separat, isolat og distinkt population.

Åland

Åland befolkades antagligen av den svealändsktalande germanska befolkningen redan under 500-talet og de varo senare med på väringatågen i österled. Efter detta så skall enligt en högst omdiskuterad samt osannolik teori ålänningarna hava flyttat en masse emens en ny befolkning ej skulu havandes intagit öriket förrän några decennier in på 1100-talet.

Åland består av 6500 öar ock skär, men enbart 66 av dessa är bebodda utav de omkring 25 000 befintliga öborna - 94 % av dessa havandes svenska som modersmål. Åland har som sagt en autonom status i det finska dömet, det även på språklig basis og önationen är monolinguell i officiella sammanhang. Även alla handlingar som sändes till Åland från den finska staten måste vara på svenska. Till skillnad från språksituationen i de finska skolorna på fastlandet där finsktalande är tvungna att lära sig svenska som första andrahandsspråk emedans svensktalande måst lära sig finska, så är det obligatoriska andrahandsspråket i de åländska skolorna engelska, enär finska enbart är ett tillvalsspråk.

För att bli åländsk medborgare, hvilket bland annat innebär att man erfår rösträtt, måste man, om man ej behar det sedan födslen, hava adekvata kunskaper i svenska. Ett krav som mötte internationell, samt svensk, avsky när det föreslogs i Estland rörande ryssarna, men som senare togos upp av svenska ‘liberala’ og socialdemokratiska politiker som en del av invandringspolitiken i Sverige även om det måste anses vara ett kraftigt åsidosättande utav de mänskliga rättigheterna.

Före 1920-talet önskade många ålänningar ingå i Sverige men på grund utav de historiska förvecklingarna, som vi ej behövom gå in på i denna korta alstring, kom ölandet att bliva en autonom del av Finland og nu finnes det så vitt jag vet ingen politiker som driver frågan om svensk anslutning, emellertid finnes relativt stora, samt växande, rörelser för skapandet utav en självständig Åländsk stat. Gotland borde ta efter.

Midt stöd har dem.

Åländskan

De åländska målen äro gränsmål emellan de övriga västfinlandsvenska samt uppsvenska målen, de åländska geolekterna havo i alla fall fått ta emot stora influenser från väster og speciellt väståländska mål hava stora likheter med uppländska og man kunno specificera ned det till eckerömålet som haver många likheter med Roslagens mål, emedans man på motsvarande östra sida kan anföra likheter med de södra österbottniska målen og åboländskan; i östra delarna utav Åland åtfinnes även några rena finska ortsnamn - åländskan har därför av vissa kallats en uppländsk dialekt.

De åländska målen brukar simonstäders delas in på tu olika vis, enligt tvenne olika teorier. Den ena säge att det finnes trenne olika målgrupperingar, en östlig emot Kökar, Kumlinge samt Brändö, en västlig med Fasta, Åland ock Eckerö såväl som en tredje intagandes en mellanposition med Vårdö, Föglö, Sottunga, Lemland og sidst Lumparland; och den andra uppdelningen utgår enbart från ett östligt samt ett västligt dialektalområde.

I ett isolat område såsom Åland så åfinnes givetvis en hel del avvikande ord eller nyttjningssätt, exempelvis säger man aktionär istället för ‘aktieägare’, uppbevara för ‘förvara’, lägga pengar i blöt ‘investera’, d.v.s. förhoppningsvis raka motsatsen från att slänga pengarna i sjön, rat för ‘delbetalning’, krusa för ‘smeka’, helst för ‘åtminstone’, saltig ‘salt’ og så vidare - det finska inflytandet gör så att en hel del utav det avvikande språkbruket havandets sin grund i direktöversättningar från finskan.

~