Palaiska – Europas tungomål

 

 

 

De anatoliska tungomålen som ju nu alla äro utdöda bestodo förutom av hettitiska samt luviska av bland annat de mindre språken palaiska, lykiska, lydiska ock kariska. Palaiska pratade man i norra delen av det äldre hettitiska riket - man har funnit kilskrifter med religiöst samt mytiskt innehåll i K¤attusa - och det verkar som om tungomålet var relativt närbesläktat med den äldre hettitiskan. Men det fanns även klara skillnader och huru de interna släktskapsbanden inom den anatoliska grenen såg ut är hinsides vår nutida kunskap och eftersom det enbart är hettitiskan som är väl belagt så är det svårt att komparera med de andra mindre bevarade målen. Att de äro besläktade samt att stora likheter finnes råder det ehuru ingen tvekan om, utan bara om huru mycket de är släkt samt huruvida dessa släktskapsband förhåller sig. Palaiskan omnämnes ofta som ett väldigt arkaiskt språk, man känner till omkring 200 ord på palaumnili, hettitiska för ’på Palas språk’.

 

                        Hettitiska    Luviska       Palaiska

fader               attas            tati              papa

sol/dag             siwat           tiwaz           tiyaz

honung            melit           mallit-         malit-

landsbygd        kimmara-    immara-

hand                kessera-      issari

 

~

= Europas tungomål

 

Lydierna – Europas tungomål

 

 

Lydierna bildade ett rike i västra Mindre Asien någon gång på 690-talet f.kr., kanske före, fram till 547/6 då den sista och rika konungen, kung Kroisos, blev besegrad utav perserna. Rikets huvudstad var det välkända Sardes som levde kvar ända tills mongolernas erövring 1401. Lydierna var ett av de få folk som mer aktivt påbörjade användningen av myntväsendet - enligt en teori så var det just de lydiska kungarna som var de första att prägla mynt.

 

Man har funnit över 50 inskrifter från Lydien och de spänner sig över en tid från 600-300-talet f.kr. där man använder sig av ett östhellenskt alfabet med vissa modifikationer - de flesta inskriptionerna kommo just från Sardes. Även här har man kunnat tyda dessa med stor hjälp av ett tvåspråkigt alster där lydiska samt armeniska används. Man har med hjälp av detta kunnat nå fram till slutsatsen att lydiskan i ett tidigt stadium skilt sig från den västanatoliska gruppen där bland annat luviska ock lykiska ingår. Etruskerna anses av vissa härstamma ifrån detta folk och man bygger främst på en antik författares verk för denna syn, vi återkommom till detta när etruskerna genomgås.

 

~

= Europas tungomål

Mindre anatoliska språk – Europas tungomål

 

 

Andra tungomål i Anatolien som man dock icke vet alltför mycket om är bland annat lyakoniska som vi kännom till på grund utav att den kristna apostlen Paulus varð i området kring inre Anatolien på sin första missionsresa, bithyniska, kappadokiska, kataoniska, cilcicianska, isauriska, pontiska, mysiska som man ej äro säker på om det havandes funnits överhuvudtaget, men de som kallas mysier gillade hursomhelst ej grekisk kultur eller urbant leverne förrän Hadrianus samlade ihop dem i nybyggda städer belägna i deras skogsbeklädda berg i inlandet, pisidiska, sidetiska, mariandyniska, paphlagoniska och pamphylliska som är känt genom inskrifter på mynt, samt ovan nämnda lelegesiska. Pisidierna sammanförs av några antika författare som ett broderfolk till de ovan nämnda solymianerna, emedans ytterligare andra meno att de tillhöro olika etniciteter. Både bithynierna samt mysierna anses ibland vara av thrakisk härkomst.

 

~

= Europas tungomål.