Kurilerna, Kurilisk ainu og kurerna

Kurilernas ursprungsbefolkning var varken ryssar eller japaner utan kurer, som talade kurilisk ainu.

Kuriliska öarna / クリル 列島 / Kuriru Rettō, kur betyder ‘människa’ på ainu, hade en kurisk ainutalandes befolkning ända upp till och speciellt de större öarna Paramushiru / 幌筵島 / Парамушир / ‘Bredön’ samt Šumšu / Shumushu / 占守島, / Шумшу og på de sydligaste delarna av Kamtjatka på kap Lopatka.

När japanerna fick härskningen över områdena 1875 så fanns det omkring 100 ainuer i de nordligaste delarna och vad man vet så flyttade de sista individerna till Kamtjatka, men språket torde dött ut under slutet av 1800-talet. Shumushu nåddes eljes av kossacker redan under 1700-talet då det är den första ön man når när man anländer landvägen från Kamtjatka. Ainuerna i regionen assimilerades antagligen in i ryskan, men de ryska handelsmännen förde även med sig aleutiska jägare som blandade sig med kurilainuerna och de kan hava influerat ainuspråket före dess utdagelse.

Källorna för kurilisk ainu är skrala, men man antar att språket bär lika stora skillnader i förhållande till de övriga såsom hokkaidoainu gör i förhållande till sakhalinainu, dessa tu utgör tvenne olika språkkluster.

Ainu var självaste urpsrungsbefolkningen längs hela de Kurilska öarna och det var först under 1600-talet som Japan administrativt lade beslag på öriket, efter andra världskriget övergick öarna till Sovjetunionen och den japanska befolkningen deporterades, idag bor det runt 17 000 invånare på öarna, några enstaka är att karaktärisera som ainu, utan ainumål.

~

Köp min ainubok Ainu menoko eller läs mer om ainu i boken Eurasiens språkfamiljer.

Sydossetien – kort presentation av folk og språg

Osseterna kristnades genom bysantisk mission under 900-talet, men de antas ha sitt ursprung bland alanerna och skyterna. Det var under 300-talet som de ankom till Kaukasus och omkring år 1000 så bildade de en mäktig stat som varade i cirka 200 jeeran innan nya folk trängde på, vilket ledde till att osseterna fick flytta längre in i Kaukasus, varhän uppdelningen i nord og syd blev ett faktum. Nordossetien ligger idag i Ryssland emedan Sydossetien kämpar för sin frihet från Georgien.

Digor i väst kom under kabardiskt och muslimskt inflytande, Tualläg i den sydligaste delen blev en del utav Georgien, emedans Iron som är den nordligare delen hamnade under rysk och tjerkessisk influens. Under 1700-1800-talen så tog ryssarna makten över området och de ironiska delarna fick 1920-24 ingå i Bergsrepubliken där de tillerkändes ett eget autonomt distrikt, vilket dock omvärderades till republik 1936. Ossetiska figurerade i skolan framtills slutet utav 1960-talet. I Sydossetien fick osseterna ett autonomt distrikt inom Georgiens gränser 1922, men sedan 1965 framtills Sovjetunionens upplösning har ryska varit det enda legitima adminstrativa språket i distriktet.

Efter Sovjetunionens sammanbrott så har många osseter kämpat för ett återförenat Ossetien under en flagg. Georgien har heller ej gjort speciellt mycket för att låta osseterna känna sig välkomna inom den georgiska staten och en av de första sakerna den georgiska staten beslutade var att ta bort det ossetiska självstyret, vilket givetvis skapat irritation. 1989 proklamerade den Sydossetiska folkfronten, Ademon Nykhas, att Sydossetien skulle unifieras med Nordossetien, bl.a. för att undgå den alltmer alarmerande georgiseringen. Borgarkriget som följde tömde landet på befolkning då den georgiska armén brände ner de flesta ossetiska byarna och omkring 100 000 sydosseter flydde hals över huvud till sina comrades i norr, samtidigt som de flesta georgier även de lämnade landet.

Denna flyktingkatastrof in till ryskt territorium skapade ehuru en ny konflikt, då de flesta sydossetier hamnade i ett område i Nordossetien där nordossetiens ingusjiska minoritet bodde, vilket efter flera konfliktsituationer 1992 resulterade i att ghalghajerna fick maka på sig och sydossetierna visade sin solidaritet med nordossetierna genom att ta en mycket aktiv part i handgemänget med ghalghajerna, eller ingusjierna som de då även benämns. Det ironiska är att sydossetierna i sin vilja att undgå en georgisering självmant vill ingå i nordossetiernas land som är den mest russifierade nordkaukasiska regionen av dem alla.

Språket, ossetiska, är tillhörigt den indoeuropeiska stammen med förgreningen iransk-östiransk-nordöstra språkgrupperingen, och talas av runt 164 000 osseter med hemmahörighet i de i Georgien liggande områdena. I Sydossetien är språket väl spritt och detsamma gäller för övrigt även i Nordossetien som ju ligger i Ryssland och där majoriteten utav språkets talare åtfinns.

Språket är uppdelat på flertalet varianter där de mest kända är digoriskan i nordväst och ironiskan, vilket är det språk flertalet osseter talar. Det skriftspråk som används är i huvudsak framkommet ur denna ironiska del och man använder sig av den kyrilliska skriften sedan 1800-talet, även om korta perioder funnits när man nyttjat det latinska, eller i det sydossetiska fallet den georgiska skriften, under 1920-1930-talen respektive slutet av 1930-talet framtills i mitten av 1950-talet.

~