La lune

que caresse le clair de lune blême et doux

ce calme et cette mort sereine du soleil

en criant vers le ciel l’ennui fier des poètes

je sentis frissonner sur mes lèvres muettes

reflet naïv

vers ta divinité

~

Très Vieux Marc de Bourgogne des Dames Huguette, 45

le terroir bourguignon

un bouquet d’arômes, belle complexité

gustative divine, gemme

~

La Libertat

~

Osseterna i Turkiet - Турчы ирæттæ - Türkiye Osetleri

Inom Turkiets gränser är det ej allenast kurdiskan og zazakiskan som äro iranska språk, mindre allmänt känt är att det likväl finnes en mindre spillra utav osseter inom det gambla sultanatet.

Osseterna, med deras ossetiska tunga, är en modern efterkomling till skyterna og finnes idag i övrigt främst i Ossetien, både i dagens ryska Nord- som i det quasifria Sydossetien, men sedan den ryska kolonisationen utav hela det området togs vid under 1700-talet med fortsättning och utökning utav förtryckeriet under 1800-talet, hvilket ledde till flera ossetiska uppror, så skedde likväl en relativt omfattande migration från Ossetien till Osmanien, främst under andra halvan av 1800-talet.

De turkiska osseterna – till skillnad från de flesta osseterna i de tu Ossetierna – är muselmanska i samklang med den dominanta kulturen i Osmanien men man utmärker sig ännu intill denna dag inom den kulturella sfären, primärt genom att man i vissa delar lyckats bibehålla sina språk.

De flesta osseterna bor idag i Ankare et Istanbul, men eljes även i 24 mindre orter i centrala og östra delarna utav Anatolien, deras totala etniska antal bedömes ligga någonstans emellan 20 000-100 000 personer, där den sistnämnda siffran bär mer trolighet enligt UNHCR. Huru många som fortfarande talar ossetiska är oklart.

Digoriskan talas ehuru fortfarande i Bitlis vid Van Gölu, samt i någon ytterligare stad i väst, emedans ironiskan istället talas i Sarikamis og Erzurum.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Sardiniens sardinier

Man kan osså i sammanhanget tala om Sardinien och dess folk, även om ej heller de räknas till italikernas område så höre ön ju nu beklageligen till Italien. Den sardinska kulturen kallas nuraghe-kulturen och denna existerade från slutet av bronsåldern och fram till romersk ockupation vid 200-talet f.kr., den föregående sardinska kulturen försvann vid 1500 f.kr., d.v.s. vid ungefär samma tidpunkt som nuraghe uppstod.

De ursprungliga sardinierna hade inte mycket kontakt med omvärlden, men fenicierna skapade handelsstäder på ön vid 1000 f.kr.; man kan ehuru ha haft vissa religiösa kontakter med den minoiska världen då man har hittat inhemskt gjorda, ehuruväl utländskt influerade fertilitetsgudomar - influerade från de Kykladiska öarna. Den nuraghiska kulturen är annars karaktäriserande för de byggnader de byggde som kallas just ‘nuraghe’, det är små försvarstorn og det finnes omkring 8000 sådana kvar än idag som man hava vetskap om, men antalet ökar nästintill kontinuerligt och man tror att deras ursprungliga antal varit uppe i omkring 30 000.

Vid femte århundradet f.kr. så hade dock kartagerna tagit kontroll över ön och dess folk - vissa av dem flydde in till öns otillgängliga inre där de mycket väl kan ha fortsatt sitt liv og leverne kanske några hundra år. Som innan nämndes, så finnes det en teori som går ut på att etruskiskan är besläktad med baskiskan och också med kaukasiskan, men det finnes även en teori som utgår ifrån att den ‘baskokaukasiska’ familjen även är inberäknades nuaraghiskan og detta menar man att man kunne se genom geografiska namn - denna ‘familj’ skulle då hava varit en preindoeuropeisk språkfamilj som senare genom indoeuropéernas intåg skulle omvandlats till ett substratspråk -  denna teori är det dock icke många som väljer att tro på, förutom faktumet att nuaraghiskan just bleve ett substratspråk som sedan utraderades från ön samt eftervärlden. Vissa andra anknyter sardinskan med etruskiskan men menar samtidigt att de utgöre lydiska språk i exodusen, emedans andra försöker se en trolig koppling emellan sardiskan och iberiskan samt sikuliskan.

En annan intressant infallsvinkel är att det ovan skrivna angående en kykladisk-minoisk påverkan kanske inte härstammade ifrån en minoisk sjöfarelse i västerled utan av en nuragheisk åt just väster - d.v.s. de invandrade samt slogo då også ned den kultur som fanns på Sardinien samt spredo sin egen, de kunno till exempel hava varit invandrare från en inhemsk kopparskapande kultur från Cypern. Ett av de egyptiskt nedskrivna sjöfolken hade benämningen šrdn, hvilket normalt vokaliseras till sherdan eller shardana, och de varde handelsmän, pirater samt legosoldater och äro kända genom egyptiska nedhieroglyferingar från Ameophis III ända fram till Ramses III samt den stora invasionen som skedde anno 1191 f.kr., i denna ingick sherdanfolket. Man kan plausibelt knyta folken samman bland annat genom de karaktäristiska hjälmar de använde, även om de inte helt överensstämde, samt dymedels att de i den äldsta feniciska inskriptionen som åtfinnes på ön benämner ön med ordet Shardan / be-shardan och detta är givetvis ett av de bättre bevisen för detta påstående. Romerska mynt med Sardus Pater på bild behavandes även vissa klädesplag som direkt påminner om de som vissa sjöfolk hade. Men vem som kommo varifrån är givetvis diskutabelt änn idag, d.v.s. äro det invandrare till Sardinien från östra Medelhavet som därsedan kvarhåller kontakter med de områdena eller är det frågan om folk från Sardinien som åker till östra Medelhavet? En tredje teori kring sherdanproblematiken är att sherdaneserna inte alls har med Sardinien att göra - d.v.s. att de istället kom från Sardis / Sardes, det finns ehuru intet som emotsäger att det varo ett folk från Sardes som ankommo till Sardinien.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Palazzo Cà Corner della Regina

Vendita

sito nel sestiere Santa Croce, sul Canałasso

trova fra Calle Corner e Calle della Rosa

sul Canal Grande, nelle Rialto, in Venezia

una consistenza catastale di 17.000 metri cubi

una superficie lorda commerciale di circa 5.100 metri quadrati

ad un prezzo superiore € 40.000.000,00

~

nn. 2214, 2214/A, 2215, 2215/A, 2215/B, 2229, 2229/A

La Sardegna Indipendente

~

Blasfemiska Lando

Lando är ej allenast ett namn, mitt namn, hänvisandes till den ursprungliga og himmelska ängen, paradiset

utan även ett ord, hänvisandes derogativt på marathi till muslimer, ack antagligen ej på judæomarathi, जुदाव मराठी, då ordet troligtvis åsyftar deras omskärningstradition

mitt namn är därledes även olagligt,
jävla landosar, hets mot folkgrupp

~

Łe donne Venete

ła łengoa mare xe l’elemento che pì de tuti da ànema e identità a on Popoło

ma łe fémane venete łe xe anca łe pì bełe, e sia ànema e identità di Popoło

ła łengoa di anìma, sensuale

considerà tra łe pì bełe del universo,

dai tenpi antichi ła dòna veneta jera famoxa pa ła so bełésa

conformasión jenetica fine, el futuro depende de ła nostro erotica continuar

e ben, parché, sono horny

/ N. H. venexiano Lando

~

Fri skriftordning

i nutid klagar språkinskränkta ignoranter på dylika saker såsom särskrivningar, felstavningar, syftesproblem, ordföljd, med mera,

men faktum är att det ej var förrän år 2470 f.kr., under Eannatums rike i Lagaš, som man beslutade sig för att ens skriva ned orden i världens första skriftspråk i den ordning som de senare faktiskt skulle läsas

~

Tungband

smag på deg
nedover magen og ned

bruker tungen

spiss på saltet blomme

~

Eg elsker

lukten av din lyst, som

sender meg inn i eufori

smektendes dine bryst

inni din divina kropp,

det fineste kunstverk i vyen

med din blikk, du bare havde kunnet drømme om
hjertet mitt banker, kuken ikke slanker

lepperne mine senkes ned, mot din goe tulipan

smage din orgasme, dine safter, dejlige gudinne

verden rundt omkring opphører å eksistere,

i din salte smag,

lykke i sinne, du sol av Gudinne,

eg deg dyrke, du frihedens sjel
mit hav

~

Eg

Eg dyrker frihedens Gudinne

~

Arla tid

fingre rundt hofter

mellom lepper og tunge
kommer safter fram

mellom duggvåte blad

~

Eg elsker

lukten av din lyst, som

sender meg inn i eufori
smektendes dine bryst

~

Elveos

elskov
på stranden

solens sidste stråler
varmede

din elveos

~

Erotiku arabica

på kamelers rygg

tusenårige sagn 

du rir natten av 

~

La chatte

la chatte est la chef

nous caressons volontiers

chaleur volcanique

~

= Erotica

Maria Sofia di Napoli

Maria Sofia di Napoli

l’ultima nostra regina

brigantessa amazzona

una regina divina

~

Katalanskans pyrenéiska högpost

I Andorra är katalanska officiellt tungomål, den enda staten i världen som har detta ärovördiga språk som officiellt erkänt. Men i lilla Andorra finns dalplats till flera språk.

I Andorra talas främst språk tillhöriga indoeuropeisk-italisk-romanska målen, men med tre olika hereditära tillägg, ett tillhör den -occitanskromanska språkgemenskapen med det katalanska språket som huvudspråk, man talar nordvästkatalanska i Andorra, ett den kastilianskan som tillhör den -iberoromanska gruppen, samt en mindre grupp gallicisktalande samt en större portugisisk, och det tredje tillägget tillhör den galloromansk-nordliga språkgrupperingen genom franskan - längre bak i tiden så var dock befolkningen i Andorraområdet endast baskisktalande, bebott i hannibalisk tid av stammen andosiner, först nämnt som Άνδοσίνους, av Polybios.

All nuvarande administriell handgörning sker på katalanska, men de fransktalande kan låta barnen gå i fransk skola om så önskas – ungefär 50 % av alla andorranska barn väljer den franska skolan fastän fransk nationalitet allena bärs av omkring sju procent. Även kastiljanskan utlärs genom skolsystemet om detta väljs, språket i sig är erkänt som ett minoritetsspråk, där omkring 40 % av befolkningen har det som modersmål.

Övrigt språkbruk som antagningsvis är existent i landet uppbärs av de omkring 2000 nordafrikanerna, främst marockaner, som bor där, tusen britterna, en del italienare, några hinduer, samt de bedömda 100 judarna. Arabiska kan vara på väg in i skolsystemet.

Katalansk geospråklig uppdelning, med andorranskan i nord.

Strax över 60 procent av befolkningen beräknas tala katalanska. 60 procent lär också tala kastilianska, alltså det språk som mycket felaktigt, men som mycket ofta kallas spanska, en del av befolkningen är således mer utrönat bilinguell. Sex procent beräknas också kunna franska. Det är franska och katalanska som är nationalspråken i Andorra, men där katalanskan aktivt används, emedans kastiljanskan som nämnt är erkännt som minoritetsspråk.

Katalanskan är här ett nationalspråk, till skillnad från situationen i Spanien där det finns många fler talare, men där målet enbart är ett officiellt tungomål på regional basis. Katalanska har över tio miljoner talare totalt men det är bara i lilla Andorra där språket är officiellt, en stor rörelse i landet äskar att dömet skall gå in i EU hvilket skulle vara belivande för katalanskan överlag, då den spanska staten fallerat och hänfaller åt sin kastiljanska etnocentrism.

Bergslandet visar vägen.

~

Mer om detta står att finna i min bok Europas tungomål.

Ma maîtresse

je caresse

chatte de femme légère

son seul amour fidèle

beau chien

~

L’Homme de vérité

le homme sauvage, des bois

~

Féminine sacré

les gangmasters

les femmes rebelles

les amazones

la domination sexuelle
c’est l’ordre céleste

~

Guerres injustes

M. Bush

et les fa faucons qui l’entourent

ont décidé d’agir

contre la loi

contre la morale

contre les droits humains, et

contre le droit international

M. Hussein

et les chacals qui l’entourent

ont décidé d’agir

contre la loi

contre la morale

contre les droits humains, et

contre le droit international

~

Amaigrir

hamburger hostile

américain halètement

hallucination

~

Les Litanies de Satan – Charles Baudelaire

Ô toi, le plus savant et le plus beau des Anges,
Dieu trahi par le sort et privé de louanges,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Ô Prince de l'exil, à qui l'on a fait tort
Et qui, vaincu, toujours te redresses plus fort,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui sais tout, grand roi des choses souterraines,
Guérisseur familier des angoisses humaines,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui, même aux lépreux, aux parias maudits,
Enseignes par l'amour le goût du Paradis,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Ô toi qui de la Mort, ta vieille et forte amante,
Engendras l'Espérance, — une folle charmante!

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui fais au proscrit ce regard calme et haut
Qui damne tout un peuple autour d'un échafaud.

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui sais en quels coins des terres envieuses
Le Dieu jaloux cacha les pierres précieuses,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi dont l'oeil clair connaît les profonds arsenaux
Où dort enseveli le peuple des métaux,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi dont la large main cache les précipices
Au somnambule errant au bord des édifices,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui, magiquement, assouplis les vieux os
De l'ivrogne attardé foulé par les chevaux,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui, pour consoler l'homme frêle qui souffre,
Nous appris à mêler le salpêtre et le soufre,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui poses ta marque, ô complice subtil,
Sur le front du Crésus impitoyable et vil,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Toi qui mets dans les yeux et dans le coeur des filles
Le culte de la plaie et l'amour des guenilles,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Bâton des exilés, lampe des inventeurs,
Confesseur des pendus et des conspirateurs,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Père adoptif de ceux qu'en sa noire colère
Du paradis terrestre a chassés Dieu le Père,

Ô Satan, prends pitié de ma longue misère!

Prière

Gloire et louange à toi, Satan, dans les hauteurs
Du Ciel, où tu régnas, et dans les profondeurs
De l'Enfer, où, vaincu, tu rêves en silence!
Fais que mon âme un jour, sous l'Arbre de Science,
Près de toi se repose, à l'heure où sur ton front
Comme un Temple nouveau ses rameaux s'épandront!

— Charles Baudelaire

~

Côte des Barbaresques

dans le bassin méditerranéen

avec une lettre de course

IDF Naval Forces

abolie en 1856

une tradition au Moyen Âge

Israël aujourd’hui

~

Sámit, Sápmelaš, lappar, skridfinnar – Samiska etnonymer

Samerna benämner sig själva esomoftast som Sámit eller Sápmelaš og det haver föreslagits att termen är relaterad med finskans Suomi samt Häme, det sistnämnda finskans ord för Tavastland, samt att dessa tillsammans äro kognater till baltiskans *žēmē ‘land’ som gått via protosamiskans og protofinskans *šämä.

Den andra termen som oftare tidigare nyttjades lapp men som nu ses som derrogativ utav flertalet samer är utav oklart ursprung, en vanlig tes är att det har med de karaktäristiska lappkläderna att skaffa, som har samma funktion som tartanen hos skottarna, men troligare är att det finnes samhörighet med finskans lape som betyder ‘perifierin’ samt åsyftandes alla människor, inte bara samer, som bodde på det vilda viset, d.v.s. naturmänniskor, och det finnes även en tes att det helt enkelt betyder vilde, exempelvis ser man redan i Saxo Grammaticus att det bara är de skogslevande samerna som benämns som lappar emedans sjösamerna benämns som fennier.

Här seom vi även en äldre vanligt nyttjad term för samerna, d.v.s. finne eller skridfinnar emedans finnarna själva uppe i Norrland kallades kväner. Finnar i Lappland i Finland benämner sig dessutom som lappilainen emedans termen för samerna är lappalainen, det sistnämnda är dessutom där ett vanligt efternamn.

~

+ Europas tungomål

Sveriges ryska minoritet

Ryssar har naturligtvis funnits i landet i långa sekelvisa tider och i modern tid räknar man att det finns en 16 000 ryssar i Sverige, samt kanske 90 000 rysstaliga då ryska under Sovjettiden uppenbarligen var ett populärt inlärningsmål.

Ryssarna har anlänt i huvudsak trenne vågor, när tsardömet föll, när andra världskriget slutade, samt när sovjetdömet föll.

Vi avvaktom nu Rysslands frånfälle.

~

Ryssar i Finland

Ända sedan 1700-talet har det funnits en inhemsk östslavisk befolkning talandes ryska, i nutid består dessa utav runt 5000 parlörer, en viss invandring har skett de senaste decennierna.

Ryssarna har icke något särleda skydd i Finland, men staten skrev år 1992 på ett avtal med Ryssland om att man skulle understödja språkets bevarande.

~

Språk i Sydossetien, i Europas tungomål - Info

Det ännu ej till fullo erkända landet Sydossetien får i enlighet med statsrätten ett eget avsnitt häruti boken Europas tungomål, inklusive en kortare historisk översikt. Utifrån språksammanhang framförs de för landet aktuella språken ironiska, som är ett ossetiskt språk, samt ryska, georgiska, armeniska, og fordomdags judar.

~

Tonga Coronation

caelitus mihi vires

Ko e ’Otua mo Tonga ko hoku tofi’a

salve, George Tupou V

~

Endlösung

Under 1950-talet försökte man missionera den ‘svenska’ synen på leverne ock kultur till zigenarna, man ville inte bara hjälpa dem ur misären og in i bostäder, utan man ville även lära dem bort ifrån sitt språk samt sin kultur och in i det svenska samhället med det svenska språket - så att zigenar- och tattarproblemet löstes en gång för alla, en kulturell Endlösung.

~

+ Europas tungomål, Postmodernisme premillénaire

Språk i Kroatien, i Europas tungomål - Info

Det föredetta romanska, illyriska, liburniska landet Kroatien blev sydslaviskt vid 500-600-talen och språken samt folken nu gällande för landet, i boken Europas tungomål, äro naturligtvis kroatiska, men även, kroatoserbiska, bunjevciska, slovakiska, slovenska, serbiska, rusinska, tjeckiska, italienska, venetianska, istriska, dalmatiska, vegliotiska, ragusiska, veneto da mar, istrorumänska, morlace, latin, balkanromani, swabiska, jiddisch, hebreiska, judeovenetianska, ladino, samt, ungerska.

~

Veneterna, et venetiskan, i forntidens Venetien

Veneterna kallas även för situlaer, atestiner eller esteer, de tu sistnämnda på grund utav att deras största bosättning lågo vid antikens Ateste som idag benämns Este, det första efter namnet på de bronskärl som de äro kända för og som troligtvis användes till vin; dessa haver hittats ända borta i Österrike samt i Slovenien, hvilket kan tyda på veneternas utbredning eller åtminstone deras handelskontakter. Veneterna varde ett indoeuropeiskt folk, men ej ett italiskt enligt de flesta. Teorierna flödar om deras härkomst, bland annat så menar Illiaden att folket enetoi var veneternas mystiska förfäder. Veneterna inlemmades i romarnas rike, men till skillnad för gällandes etruskerna så skedde detta fredligt, enligt vissa med anledning utav venetiskans likheter med latinet - hur vägen till romanisering än gick, så gick vägen dit.
  Veneterna härstammar som man vet från järnålderskulturen Este, som framträdde omkring 900 f.kr., man kan även ha haft någon knytning till liburnierna som fanns i norra Dalmatien och som där ägnade sig åt sjöröveri. Dessa pirater talade ett illyriskt tungomål, men vissa menar på att liburnierna ej var illyrier utan snarare veneter. Kanske veneterna är närstående illyrierna. Man pekar på att veneterna hade en liknande social organisering som dessa liburniska illyrier med ett styrelseskick av hövdingar, men å andra sidan, hur många folk fanns det inte som hade det vid denna tidpunkt? Det finns ju fortfarande folk som har hövdingar som primär maktställning och vissa, som svenskar, har formella hövdingar i form av kungar eller liknande. Det finns ehuru även toponymiska kopplingar emellan liburniernas områden samt veneternas, men toponymiska bevis kan ju även anspela på ett äldre befolkningsskickt än det som diskuteras häri. De flesta anser ej att venetiska kan anses vara ett illyriskt tungomål, men återigen så vetom vi alldeles för lite om illyrska tungor för att med säkerhet utdöma tesen. Veneterna verkade inta en viktig position i dåtidens värld då de fungerade som en länk emellan kulturer norr om Alperna samt kulturer söder om dessa berg, bland annat den etruskiska kulturen, precis som senare tiders veneter haft en intermediär ställning emellan Orienten og Europa.
  Språket finnes bevarat i omkring trehundra inskrifter med ett eget alfabet utarbetat från en nordetruskisk förebild; vissa anser att det hör hemma hos italiskan och att det är likt latinet enär andra istället anger en germansk hemort emedans de flesta framförhåller att venetiskan äro utan nära släktingar ehuru tillhörandes den indoeuropeiska språkfamiljen - og därmed så måhända vi ärom begörandes med ytterligare en subgrupp till indoeuropeiskan. Vissa fonetiska drag göre ändock att man lockas till att tro på en italisk ingruppering, om inte annat så kunno de olika protospråken, d.v.s. protovenetiska samt protoitaliska, havandes legat nära varandra och därmed haft liknande utvecklingar som hava påverkat varandra. Inom morfologin finnes tankeväckande förekomster, hvilket kan illustreras med hjälp utav ändelsen *-bhos som ofta använts som illustration för nära släktskap emellan venetiska samt italiska, men om man tittar på den inomdistribuerade distributionen av ändelsen så märker man att inom venetiskan så åtfinnes ändelsen enbart i former från paradigmet av indoeuropeiskans -ŏ-stammar, hvilket är precis ett paradigm där *-bhos ej existerar i italiskan, messapiskan haver dock -bas i ā-stammar; latin har även analogiska element. Ord som är lätt igenkännbara i andra indoeuropeiska språk äro exempelvis meχo samt eik som båda betyder ‘mig’ emedans eχo betyder ‘ego, jag’ hvilket ju till exempel liknar svenskans ord eller gotiskan mik, ik eller hettitiskans uk samt amuk ‘jag’ respektive ‘mig’. De flesta verkar nu vara överensstämmande kring propåen att venetiska icke är ett illyriskt tungomål, det kan snarare vara så att många av de stammar som av vana benämns som illyriska egentligen är venetiska.

~

Citerat från boken Europas tungomål