Svenska dialekter

När man pratar om ‘svenska dialekter’ så får man skilja emellan de varianter som finnes utav standardspråket samt de andra svenska språken som åfinnes, ibland benämnda bygdemål, de sistnämnda kallas ofta även ibland ‘genuina dialekter’ i litteraturen.

Genuina dialekter äro samma sak som genuina språk, dessa äro olika former utav varianter utav ett språkspektra med historisk börd i sig självt, havandes likväl nyare geospråkliga varianter, men esomoftast utan geogrundad anciennitet.

När det gäller svenskan så menar man att de såkallade genuina dialekterna är genuina samt egna utvecklingslinjer direkt från fornsvenskan, emedans svenska dialekter är mer geofärgad accentuering samt substratpåverkad reguljär standardsvenska.

Man måste även definiera vad man avser med termen ‘svensk’, om det menas tillhörig till Sverige, varhän även samiska varianter inom riket inberäknas, eller tillhörig till något mer diffust som svenskt, svealändskt, varhän exempelvis skånska eller gutiska må exkluderas.

~

Fitta - bara en snar upplysning till de mindre vetande

är ett väldigt vackert ord, ja det är faktiskt det

dess ursprung är inte helt säkerställt men antagligen kommer det från ordet fitja ‘våt ängsmark, strandäng’ eller ja, ‘sumpmark’

det är tragiskt att högmoralister samt kvinnoförnedrande killar gör ordet till dess sista betydelse, men klart, de är ju av samma intellektuella börd

reclaim the words

~

Farmaren Levi

jag vet ej om jeansen hade spritt sig så mycket om de fått gå efter sin ursprungliga svenska term:

farmarkalsonger

~

Å

Bokstaven å började användas i Sverige på 1400-talet genom att man satte ett litet o ovanför bokstaven a. Man tänkte inte då på att upplysningstidens webb inte till en början skulle klara av detta medeltida tecken. I Norge och Danmark skrev man aa innan å infördes 1917 respektive 1948.

De var lite efter, men inte lika efterblivet som Internet, fast nu går det där med, lite drygt sex hundra år efter.

~

Romani i svenskan, Gerd Carling - Bokrecension

Gerd Carling har år 2005 kommit ut med den lättsmälta välbehövda boken om Romani i svenskan via Carlssons förlag, boken går kort og välfattat igenom vad romani är för slags språk, vart det kommer ifrån, samt hur det fördelats ut över Europa, samt då till Sverige.

Ett särdela kapitel går igenom sociolingvistisk kontext där förståelsen om språkets struktur och förhållande till den samhälleliga kontexten berörs aktivt, hur språken formas och kilar in sig, detta är en välbehövd intellektuell spridning likt väl.

Speciellt huru det funkar med slang, jargong, argoter, genomgås då problematiken för boken är att få fram just romaniorden i svenska språket, samt forskningsproblemen med att få fram dessa, inte själva romanispråket i sig självt således, og boken fungerar som en kort sammanfattning om förståelsen kring dessa fenomen.

Boken kommer senare in på sin huvuddel som även är den mest intressanta för den som redan har en allmän fungerande bild kring sociolingvistiska fenomen, d.v.s. en förteckning eller ordlista samt etymologiska förklaringar, spridningar, förekomster samt infallsvinklar, kring ord nyttjade i det svenska allmänna språket med härkomst från olika former av romani.

Många av orden bär en uppenbar slangkaraktär med specifik spridning, hvilket gör boken intressant som en ordskatt för alla av ordintresse, samt så framkommer en del ord som slingrat sig in i den allmäna svenskan som är ankomna från romani, ofta utan att man betänker detta särleda.

Mycket intressant, og förkovrande, infångat i en välskriven lättläst kortsam stil.

exempel på ord kan va:

ballo, ava scher, ball, bango, blatte, fubbick, gullig, haja, gänga, macka, palla, pia, pucko, svenne, tjabo, tuttar, o en mängd till.

~

Adlibris, Bokus