Hjulets uppfinning och indoeuropeiskan

En annan sak som kanske bör påtalas är att i den europeiska delen av de indoeuropeiska målen så är de jordbruksrelaterade orden mycket mer frekventa och det finnes en hel del fler agrara ord, men detta betyder ändock inte att de i öst var mer ‘ociviliserade’ eller ‘primitiva’ än man var i Europa, till exempel plogen måste ha funnits före uppdelningen då den finns på båda hållen, och detta bevisar att protoindoeuropéerna var ett till delvis agrart folk - ty det är inga neolitiker som nyttjar plogar. Ett annat kultiverat ord som man funnit nästintill allestädes och som därmed måste ha funnits i urhemmet är ‘hjul’, latinets rota, sanskritens ratha samt liknande ord finner man i de indoariska, iranska, italiska, keltiska, baltiska, germanska språken och ytterligare liknande eller närstående ord kan man finna i tokhariska, helleniska, frygiska og hettitiska. Många andra ord som har med hjul eller vagn att göra finner man lite allestädes och det råder bred consensus i att detta måste ha uppfunnits på ett tidigt stadium. Landtransporter med häst och vagn verkar alltså troliga ock ord för ‘ok’ är även det väl belagt, sanskritens yugam hellenskans ζυγόν, latinets jugum, gotiskans juk samt då svenskans ok.

  Hjulet har även vidare kulturella aspekter och den hettitiskt nyttjade frasen ‘kalla mig inför hjulet’ är av extra intresse, detta ord, eller fenomen, skrivs med sumerogram, ^GIŠDUBBIN, där GIS står för ‘trä’ men i ett duplikat åtfinns istället ^DDUBBIN där ‘D’:et står för divinitet, på hettitiska hette det istället hurki-, cf. tokhariska A wärkänt, B yerkwantai. Utav detta gudomlighetsdeterminativ i ett exemplar kan man kanske konkludera kring att det åtfinnes en sakralitet för detta hjulsättande som antagligen rör sig om ett domstolsförfarande. Det har bland annat på grundval av hettitiska uttryck som sådana här, nuwamuzakan ANA ^GIŠGIGIR katta halzāiš ‘han kallade ner mig till stridsvagnen’, föreslagits att ^GIŠDUBBIN skall ses metonymiskt för ‘vagn’ och man kan här jämföra detta med sanskritens ovannämnda ratha- ‘vagn’ jämte latinets rota ‘hjul’ och fantisera kring att i krigstillstånd så kunde kungen eller någon befälhavare hålla domstol från sin krigsvagn, kanske till og med hettiterna hade en speciell sakral stridsvagn som de använde vid ‘kungens port’, en sådan fanns hvilket man vet likväl. Man har funnit att man hållit domstolsförhandlingar från en vagn i visst historiskt material, hvilket ju antyder att vagnen spelat en speciell roll åtminstone hos hettiterna och i dess extension kanske ävenledes hos anatolierna överlag.

  Ordet ‘hjul’ som man kunnat återskapa i flertalet språkfamiljer är av speciellt intresse, protoindoeuropeiskans *k^wek^wlo- som associeras med hjulförsedda vagnar, det finns tillika klara likheter emellan det protoindoeuropeiska ordet samt sumeriskans gigir, protosemitiskans *galgal-, synes i hebreiskans gilgāl, galgal og arameiskans galgal, och protokartveliskans *grgar, synes i georgiskans gorgal. Man tror att hjulförsedda vagnar först uppstod i antingen det Kaspiska området, Transkaukasien, i Sumer eller kanske i  Polen-Ungern eller på alla ställen ungefär samtidigt och detta kan alltså vara ett helt ursprungligt, ej behövligt det första, ord för detta ting. Många arkeologer menar att det var Yamnayakulturen vid Uralfloden som var den första kultur som ägde triaden som bestod av domesticerade betande djur, beridningsbara hästar och hjulsatta vagnar, hvilket gjort att vissa menat att det är Yamnayakulturen som ligger bakom den protoindoeuropeiska samhällsformationen. Ännu intressantare blir det när man tar i beaktande att det protoindoeuropeiska ordet är uppbyggt av verbet *k^wel- som betyder ‘att vända, att vrida’ och att det protoindoeuropeiska ordet har en intern bas, hvilket betyder att det är osannolikt att protoindoeuropéerna lånade sitt ord någon annanstans ifrån - detta betyder ehuru ej att det var just protoindoeuropéerna som uppfann hjulförsedda vagnar, eller hjulet, utan det betyder enbart att dessa tidiga indoeuropéer var i kontakt med någon eller några av dessa språkfamiljer. Det räcker givetvis att man var i kontakt med en av dessa, denna enda kan sedan har fört det vidare till de andra, och sen har just protoindoeuropéernas ord råkat få genomslag genom historiens gång. Det är givetvis även möjligt att uppfinningen namngetts av uppfinnaren, men förespråkandet av en sådan tes ter sig något spekulativ, speciellt då hjulförsedda vagnar uppkommit på flera ställen med stora avstånd emellan sig.

  Hjulet, både det gudsdeterminativa såsom det legalistiska, har vidare indoeuropeiska semantiska kopplingar och är ej allena ett hettitiskt fenomen, i indoiranskan så haver man rekonstruerat att det fanns *sū(r)ya(sya) *čakra ‘hjul av solen’ som även åtfinns i Rgveda sūryasya ... cakrám, cakrá- används även för solcyklen, årscyklen, hellasiskans hēlíou kúklos, fornisländskans sunnu ... hvél och i Rv VIII åtfinnes ŗtásya vāhasā samt i avestiskans, Yasna 46, 4, ašahyā važdrəng, dessa tu sistnämnda haver betydelsen ‘hjul av sanning’. De ord som ovan nämndes, sanskritens ratha- samt latinets rota, har även andra kopplingar i det etymologiskt kopplade fornisländskans roðull ‘sol’, fornengelskans rador ‘sky’. Det finnes således klarspunna rituella samt mytologiska anspelningar för hjulet i flera äldre indoeuropeiska föreställningsvärldar där det framhävdes som en symbol för solen, hvilken ju hyllades som om den var gudomlig. I Rgveda I så berättas det att Indra snor solguden Suryas hjul, dessa hjul använder sedan Indra i kampen gentemot demoner; i iransk mytologi åtfinnes liknande berättelser, så ock i slavisk. Till fornkinesiskan inlånades sedemera initialen *gr- ock kom där att betyda ‘sakrala hästar selada till solvagnen’. Att hjulförsedda vagnar fanns hos de tidiga indoeuropeiska folken är väl belagt i språken samt i de arkeologiska lämningarna som utkommit från possibla ursprungsområden; den äldsta indoeuropeiska texten, den hettitiska Anittaštexten, talar om 40 par av hästar i en version emedan det i en annan är replacerat av sumerogrammet ^GIŠGIGIR^MEŠ, ‘militärvagnar’.

  Som vi sågom ovan så finnes det i flera indoeuropeiska grupperingar klara kopplingar emellan hjul samt solgudomen eller solen, även hos hettiterna fungerar militärvagnar i mytologisk kontext som de vagnar som solen gör sin runda runt jorden i medelst det i en arkaisk text rörande tronerhållandet sammanföres även vagnen med rojal makt, le Roi-Soleil. I de indoiranska traditionerna, av mitanni, sanskrit og forniranska, kan man mycket tydligt även se både den kultiska som militära betydelsen av vagnen, bland annat så står det i Rgveda VI déva ratha práti havyā gŗbhāya ‘Å divina vagn, acceptera de sakrala libationerna’ - vagnarna är i ŗgvedan dessutom ofta körsvennade av gudar i fajt med varandra.

~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.

DN

Indoeuropeiska båtar

Förutöver landtransporterna så kan man även finna ord för ‘båt’, sanskritens naus hellenskans naus, latinets navis, forniriskans nau et cetera hvilket ger protoindoeuropeiskans *nau-, man bör alltså ha bott kring ett farbart vatten.

~

Citerat från boken Europas tungomål.

Metaller hos indoeuropéerna

Det finnes även kontroversiella teorier kring hvilken metallurgi som var förhärskande i det protoindoeuropeiska samhället; vissa ord kan man dock finna stora likheter och därmed antagligen släktband med. Guld haver stora likheter med ord för gul eller ljus och silver med vitt, men man äro mer säker inom andra metallområden då metallernas karaktär kan göra så att likheter finnes, till exempel om en liknande färgtermonologi finns. Man är mer säker i exempelvis sanskritens áyas för ‘järn, metall’, latinets aes ‘brons’, fornnordiskans eir ‘brons, koppar’ og detsamma för engelskans ore - man tror att urbetydelsen för dessa genetiskt förbundna ord är ‘koppar’ och att övriga betydelser enbart är senare förändringar i ordens betydelser, vilket vi tidigare havom talat om och som är ganska vanligt i språk. Vissa menar eljes även att det rekonstruerade protoindoeuropeiska ordet *ayas- enbart har betydelsen ‘metall’ och inte nedspecificerat till någon specifik metall. Anledningen att man exkluderar betydelsen brons är att man inte har funnit ett ord för tenn, hvilket är en metall som är ett måste för att kunna framställa brons - alltså torde splittringen ha skett före bronsåldern.

~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.