Andra tungomål i Anatolien som man dock icke vet alltför mycket om är bland annat lyakoniska som vi kännom till på grund utav att den kristna apostlen Paulus varð i området kring inre Anatolien på sin första missionsresa, bithyniska, kappadokiska, kataoniska, cilcicianska, isauriska, pontiska, mysiska som man ej äro säker på om det havandes funnits överhuvudtaget, men de som kallas mysier gillade hursomhelst ej grekisk kultur eller urbant leverne förrän Hadrianus samlade ihop dem i nybyggda städer belägna i deras skogsbeklädda berg i inlandet, pisidiska, sidetiska, mariandyniska, paphlagoniska och pamphylliska som är känt genom inskrifter på mynt, samt ovan nämnda lelegesiska. Pisidierna sammanförs av några antika författare som ett broderfolk till de ovan nämnda solymianerna, emedans ytterligare andra meno att de tillhöro olika etniciteter. Både bithynierna samt mysierna anses ibland vara av thrakisk härkomst.
~
= Europas tungomål.
