Sydsamiska språken

Sydsamiskan, eller åarjelh-saemien giele, avskiljer starkt från övrig samiska og indelas oftast enligt följande: jämtlannsamiska, västerbottensamiska, eller vilhelminasamiska, samt umesamiska där den sistnämnda kanske har 10 åldriga talare i livet men där revitalisering försöks göras, i Norge är språkformen allaredan avdagad.

Umesamiskan finge ett kraftigt nedfall i antalet talare under 1800-talet när dess skogssamiska befolkning assimilerades in till svenskan, idag finnes det runt 1000 etniska umesamer, runt 10 kan således tala språket.

Hela spektrat av sydsamiska har måhända runt fem-sex hundra talare, berikat medels en ny ordbok nyligen, i en befolkning utav omkring 2000, utspridda på ett ganska stort geografiskt område. Skillnaderna emellan sydsamiska og nordsamiska kan jämföras  med de som finnes emellan svenska samt isländska, där sydsamiskan är mer arkaisk i grammatik og ordförråd.

Sydsamiskan är starkt utrotningshotad og talas främst utav de äldre, änskönt en viss prestigeökning kan skönjas på senare tid för språket, ånyo finnes tillikt barn som växer upp med språket som grund.

~

La lenga

la lenga d’un pòpol a l’é sò spìrit, sò spìrit a l’é soa lenga

- Wilhelm von Humboldt

~

Faliskiskan et Faliskerna

Att faliskiskan var nära besläktat med latinet haver man kunnat uttyda av de omkring 100 inskrifter som finnes bevarade, hvilka antagligen har visat att faliskiskan potentiellt kan vara det språk som stod latinet närmast. Det verkar stå klart att faliskiskan är ett klart nabospråk till latinet, detta gör givetvis att de båda skiljer sig åt en del ock i vissa av de element som i faliskiskan är olika latinet, liknar, ibland identiskt, språket istället umbriskan, antagligen för att det var ett geografiskt nabospråk. Det finns ehuruväl vissa som menar att faliskiskan allena var en latinsk dialekt, att de äro olika tungomål synes dock bland annat genom att de har haft distinkta utvecklingslinjer utifrån ett protolatinofaliskiskt språk. Det är även så att vissa utvecklingslinjer som äro gemensamma för alla regionala latinska varianter saknas i faliskiskan emedans faliskiska fenomen ej äro förestående i de erkända regionala latinska varianterna, hvilket är en tämligen god måttstock för att utesluta faliskiskan från att bli kallad ett latinskt patois.
  Orden för ‘imorgon’ samt ‘idag’ blir på faliskiskan visavi latin följande, cra och cras, foied och hodie, relationen emellan f / h synes även exempelvis i ordet för ‘son’ som på faliskiska var hileo emedans latinet ju haver filius. Man har hittat soppformade dryckeshjon, kylikes, som är dekorerade på både in- såsom utsidan med röda figurer i en erotisk scen på svart bakgrund. Inskriptionen är med svart skrift på röd bakgrund och lyder foied·uino·pipafo·cra·carefo, hvilket betyder ‘Idag dricker jag vin, imorgon är jag utan’. Detta går i alkoholfrihetens språk, latinets libertatis ger på faliskiska loifirtato, hvilket givetvis är ett ord med samhällelig tyngd.
  Faliskerna bosatte sig senare strax norr om Rom samt fungerade som en förbindelselänk mellan etruskerna, som de varo kulturellt influerade av och därmed närstående med, och söderliggande område, de spelade alltjämt därmed en relativt viktig roll, men underkuvades av romarna i och med erövringen 293 f.kr.. Huvudorten Falerii / Veteres, nu Civita Castellana, förstördes 241 f.kr. och befolkningen flyttades till Falerii Noui, vars namn åtfinnes hos kyrkan S. Maria di Falleri som dessutom har väggar från 300-talet f.kr.. Här kan man ju påtala samma sak igen, faliskerna hade långtgående kulturella kontakter med etruskerna och deras kultur blev närstående, men skillnaden kvarstår - faliskerna var ett italiskt folk, tillhörandes den indoeuropeisk språkfamiljen, emedan etruskerna hamnar helt utanför dessa enteter. Det kan även vara så att vissa faliskiska lingvistiska egenheter är av etruskisk härkomst. Den latinska arkaiska varianten som var förhärskande i Praeneste var kanske ett övergångsspråk emellan faliskiskan samt latinet, och hade även den vissa fonetiska egenheter gemensamma med faliskiskan og törhända med etruskiskan, vars inflytande den stod under.

~

Citerat från boken Europas tungomål.

Rispeck due

Gal yuh noh dead yet

simiya, pumpum sista’

obeah ooman

~