Västerbotten är ej
så distinkt ur språklig synvinkel, i jämförelse med sin omgivning, men havandes
grava likheter med de norrbottniska språken samt med de nedanliggande
ångermanländska målen, men en stor skillnad åtfinnes emellan de västerbottniska
kustmålen visavi de lappska nybyggarmålen som då befinns i
landskapet Lappland, men i länet Västerbotten.
Gränsen emellan
pitemålet i Norrbotten samt skelleftemålet i norra Västerbotten är en
skarp språkgräns, men överlag kan sägas att de västerbottniska språken äro
klart tillhörandes de norrländska. Skelleftemålen har exempelvis ett
fyrkasussystem, bland annat finnes ett nyttjande utav vokativen og dativ. De
sörliggandes områdena äro ehuru ett gränsområde mot de ångermanländska målen,
hvilke bland annat ses i ordet för ‘båt’, hvilket i norra delarna av
Västerbotten har bibehållit det långa a:et bāt, emedan det i sydligare delar istället heter båt.
De sydlappska
målen som finns inom Västerbottens län är så att säga nybyggarmål samt
följsamt stereotypen ej särledes distinkta, de följer även språkligt de mål som
finnes längre ner längs de olika vattendragen, till exempel så kan malåmålet
karaktäriseras som ett nordvästbottniskt avläggarspråk, emedans lyckselemålet
istället karaktäriseras som sydvästbottniska, vilhelminamålet är en
avläggare till åselemålet som har likheter med junselemålet och det är
ej så riksspråksfärgat som arjeplogssvenskan og härstammar måhända främst från
målområden i västra Ångermanland.
Lappmålen har även
större inlån från samiska samt norska og kan også sägas karaktäriseras av
simplifierande språkformer, hvilket bland annat haver sin grund i att de äro
nybyggarmål som har erfått inflyttningar från flera områden, en sorts
pidginutveckling.
~