Dessa tvenne [lejon og leopard] nämnda kattdjur äro även de av speciellt mytologiskt intresse. I exempelvis den arkaiska fertilitetsritualen KUB XXIX 1 så åtfinnes djuren rangordnade såsom lejon, leopard samt björn og de äro annorstädes krediterade med kunskapen om dans, ‘och de dansade i leopardstil’, dansen genomfördes som ovan skrevos av människor i leopardskinn. Det är også möjligt att både lejonet samt leoparden faktiskt representerar en feminin sida emedan björnen är den maskulina, åtminstone om man går efter den refererade fertilitetstexten ovan som kan anspela på det enligt vissa tolkningar; detta kan ehuru vara ett ur indoeuropeisk synvinkel unikt anatoliskt fenomen och ett inflytande från någon mindreasiatisk ritual. Det hettititiska ordet för leopard, paršana, består av suffixet -ana-, som även synes i vargordet, samt roten parš, hvilken korresponderar till persiskans pārs - fārs ‘panter’, hvilket är källan till mongoliskans p‘ars, bars ‘snöleopard, tiger’ samt fornturkiskans bārs ‘tiger’, även en symbol i den tjogjēriga djurcyklen, bars jïl, ‘tigerns år’. Förutom i alla de iranska språken, inklusive de extra arkaiska pamirspråken, så åtfinnes ordet par example i sanskritens pŗdāku- ‘panter, tiger’ samt hellasiskans párdalis, pórdalis, párdos ‘panter, leopard’. Pantern/leoparden i hellasisk, homerisk, tradition äro snarlik den hettitiska, bland annat så finnes en passage i Odysséen om Proteus som intar olika djurformationer, först ett lejon, sen en drake, en leopard, ett stort vildsvin och sedan en flod och ett högt trä, samma träd åtfinnes förövrigt i både germansk såsom hettitisk tanketradition, Odysséeberättelsen ovan haver dessutom en snarlik liknelse i en armenisk kungaberättelse. Leopardmyter är givetvis inget ovanligt, de åtfunnos även exempelvis i tidiga preanatoliska Mindre Asien, i Egypten och ett ord för leopard hava även kunnat rekonstrueras för protosemitiska, *nimr-, det är liknelsen i de nämnda indoeuropeiska berättelserna/kulterna som gör att de kunno sammanfogas - att leoparden ehuru ej åtfinnes i alla indoeuropeiska kulturer ter sig normalt utifrån ekologiska aspekter, d.v.s. de har antagligen tappat elementen, men i en ytterst arkaisk rysk fras kan kanske djuret åtfinnas. Hos det iranska folket Saka sammanförde man även bevingade leoparder med solguden, hvilket syns i de artefakter som hittats i gravar, snarlika den kinesiska varianten, främst hos den så kallade sakaiska adelsmannen som går under beteckningen ‘guldmannen’, med anledning av ornamenten, inklusive en spetsig huvudprydnad, men som vissa på grund utav vissa artefakter istället menat vara en kvinnlig krigsprästinna.
~
Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.
