För Lettland genomgås, i boken Europas tungomål, lettiska, västlettiska, lettgalliska, tamiska, liviska, kurzemiska, vidzemiska, votiska, lettisk romani, armeniska, jiddisch, kurlandsjiddisch, balttyska, polska, ryska samt vitryska.
För Lettland genomgås, i boken Europas tungomål, lettiska, västlettiska, lettgalliska, tamiska, liviska, kurzemiska, vidzemiska, votiska, lettisk romani, armeniska, jiddisch, kurlandsjiddisch, balttyska, polska, ryska samt vitryska.
De anatoliska tungomålen som ju nu alla äro utdöda bestodo förutom av hettitiska samt luviska av bland annat de mindre språken palaiska, lykiska, lydiska ock kariska. Palaiska pratade man i norra delen av det äldre hettitiska riket - man har funnit kilskrifter med religiöst samt mytiskt innehåll i K¤attusa - och det verkar som om tungomålet var relativt närbesläktat med den äldre hettitiskan. Men det fanns även klara skillnader och huru de interna släktskapsbanden inom den anatoliska grenen såg ut är hinsides vår nutida kunskap och eftersom det enbart är hettitiskan som är väl belagt så är det svårt att komparera med de andra mindre bevarade målen. Att de äro besläktade samt att stora likheter finnes råder det ehuru ingen tvekan om, utan bara om huru mycket de är släkt samt huruvida dessa släktskapsband förhåller sig. Palaiskan omnämnes ofta som ett väldigt arkaiskt språk, man känner till omkring 200 ord på palaumnili, hettitiska för ’på Palas språk’.
Hettitiska Luviska Palaiska
fader attas tati papa
sol/dag siwat tiwaz tiyaz
honung melit mallit- malit-
landsbygd kimmara- immara-
hand kessera- issari
Lydierna bildade ett rike i västra Mindre Asien någon gång på 690-talet f.kr., kanske före, fram till 547/6 då den sista och rika konungen, kung Kroisos, blev besegrad utav perserna. Rikets huvudstad var det välkända Sardes som levde kvar ända tills mongolernas erövring 1401. Lydierna var ett av de få folk som mer aktivt påbörjade användningen av myntväsendet - enligt en teori så var det just de lydiska kungarna som var de första att prägla mynt.
Man har funnit över 50 inskrifter från Lydien och de spänner sig över en tid från 600-300-talet f.kr. där man använder sig av ett östhellenskt alfabet med vissa modifikationer - de flesta inskriptionerna kommo just från Sardes. Även här har man kunnat tyda dessa med stor hjälp av ett tvåspråkigt alster där lydiska samt armeniska används. Man har med hjälp av detta kunnat nå fram till slutsatsen att lydiskan i ett tidigt stadium skilt sig från den västanatoliska gruppen där bland annat luviska ock lykiska ingår. Etruskerna anses av vissa härstamma ifrån detta folk och man bygger främst på en antik författares verk för denna syn, vi återkommom till detta när etruskerna genomgås.