Sumerisk profetia

i sumeriska skrifter från tidigsargonisk tid i Ebla så skrev man evighetstalet åtta såsom usam(a), men man uttalade det som usa.

~

Shqiptarë / Arbëresh - Albanernas etnonym

Albanerna kallar sig oftast för shqiptarë oq landet för Shqipëri, hvilket har ersatt den medeltida termen Arbër / Arbën. Kungen av Neapel ockuperade Durrës 1272 samt skapade då ett albanskt kungadöme som varade i nästan i ett århundrade, hans titel var Rex Albaniae, også 1330 i det angevinska dokumentet skymtar albi, men vissa hänvisar istället till Ptolemaios som menade att albanoí levde vid Albanópolis ‘Kruja’ som ligger norrom Tirana, dessa albanoierna var av illyrisk stam.

Under medeltiden kallade man sig arbëresh / arbënesh och landet benämndes Arbër / Arbën - detta namn lever fortfarande kvar hos de italienska albanerna och ordet anses även det härstamma från den illyriska stammen albanoí. Turkiska källor menar ehuru att namnet härstammar från etnonymen arbesher. Namnet Arbanon verkar vara ett namn på en region emedans albanoi är ett etnonym som sedan spridit sig till flera stammar.

Ordet arb betyder troligtvis ‘mörk, grön, skogslig’, emedans alb är ett vida spritt ord, känt via galliskan som givit oss ordet för Alperna, från alb ‘kulle’, eller kopplat till det indoeuropeiska ordet *albh ‘vit’ som vi ju har i albino, detta ord fanns förövrigt även i illyriskan.

~

+ Europas tungomål

Jag

jag är bara en textmaskin som på måfå slänger ut ord i kombinatorisk position

~

Hora

svenskar tycker ofta att detta är ett fult tilltal på tjejer, speciellt när killar säger, eller skriker ut det, men de har nog smått missförstått ordet ganska rejält

ejn horra, betyder just ‘en dräng’

på bornholmska

så det de egentligen smått tafatt romantiskt säger är,

jag vill bli din dräng

~

Stockholmae

på äldre stockholmska heter ‘stockholmare’ egentligen stockholmae

i mina öron låter det som någon som har talsvårigheter

~

Fitta - bara en snar upplysning till de mindre vetande

är ett väldigt vackert ord, ja det är faktiskt det

dess ursprung är inte helt säkerställt men antagligen kommer det från ordet fitja ‘våt ängsmark, strandäng’ eller ja, ‘sumpmark’

det är tragiskt att högmoralister samt kvinnoförnedrande killar gör ordet till dess sista betydelse, men klart, de är ju av samma intellektuella börd

reclaim the words

~

Farmaren Levi

jag vet ej om jeansen hade spritt sig så mycket om de fått gå efter sin ursprungliga svenska term:

farmarkalsonger

~

Varberg

Varbergs autoktona namn

var, i berg slaget

Getakärr

det säger en del
vari namnet låg

~

Svekomaner

finlandssvenska nationalister

~

Hen - le symbole

Fransmännens misstänksamhet vad gällde bretonsk protyskhet var direkt löjeväckande, exempelvis som när bretonsktalande barn misshandlades i skolorna för att de hade svarat ‘ja’ med det bretonska ordet ya, hvilket i fransmännens patetiskt infekterade öron lät alldeles för tyskt. En annan företeelse i skolorna, som ehuruväl ej hade någonting med nazisympatier att göra, var det som kallades symbole. Det var ett tungt föremål, företrädesevis en träkloss, som man fäste runt halsen på de barn som i skolan ertappades uttala ett ord på bretonska, detta barn fick sedan bära detta ting fram tills dess att hen ertappat ytterligare ett barn med samma försyndelse, och det barn som hade den tunga och högst reella symbolen vid skoldagens slut blev bestraffad ytterligare. Detta var i bruk från 1880-talet, användes regelbundet under mellankrigstiden och slutligen även sporadiskt på sina håll ända fram till 1960-talet. I de skottska högländerna og på Hebriderna nyttjades ett liknande system/verktyg, verktyget kallades här maide-chrochaidh, emot de gälisktalande barnen. Skillnaden är inte så stor över kanalen, förtrycket förenar.

Ovan är ett exempel på nyttjande av pronomet ’hen’, taget från min bok Europas tungomål, s. 335. Könsneutralism i språkbruk diskuteras även i min bok Postmodernismepremillénaire.

~

Hora

hora, isländskans hórr, älskare

hjärter-, klöver-, og spaderhora

damerna i kort, leken

hon besitter alltid esset

rotbesläktat med kär

i betydelsen åtrå

indoeuropeiskans *qar

latinets carus, iriskans cara

iranskans kama, sanskritens kama

i kärleksgudens namn, Kama

protogermanskans *khoraz, feminum *khoran

den som åtrår, horan

sutra:

en gudinna

värd dyrkan, åtrå, kärlek

oavsett hur hon är

~

Vaddå hen?

finskans är ju hän

även hallänskans hänä

måhända heene

~

Litterär neger

lejd skribent

~

Crêpsen

i Språktidningen, juni 2010, läser jag spörsmålet kring hur crêpe bäst bör skrivas i bestämd form pluralis, de skriver att det ofta står i s-plural i ordböckerna, crêpes, men att det är en olämplig pluralform eftersom den ej går att använda i bestämd form, de meno istället att man bör säga  flera crêper, de crêperna, själv skulle jag säg flera crêpes, de crêpsen, och ser inget olämpligt i detta.

~

Offerbögdogsam

i tänkeboksanteckningen från Stockholm för den 31 december 1482 läser jag:

tha skal han wara offuerbögdog

~

Blåhuvade svennar ser vitt

jag raljerade kring att det främst var niggrerna som skulle åtsättas när ordet nigger förbjöds i New York, då det främst är niggrerna själva som nyttjar kromonymen nigger

detta även om det som nämnt endast är en kromonym, likställd i ord samt färg med svarting, svart, eller, blåman, eller då, blåmänniska, en blåhen. Även ordet blatte kommer härav, ankommet från romani blāto / blawato ‘blå’, ett inlån från ett sydslaviskt språk. Även hos de sistnämnda nyttjas för övrigt kromonymer såsom vita serber, vita kroater, vita ruser, röda ruser, men även förståss svarta kroater, svarta ruser, svarta Ruthenien. Gulingar bor lite längre österut.

men man behöver absolut inte titta så långt som till det gamla stora slavhållande landet USA, the land of the unfree, utan även i Sverige angripes alla olika möjliga situationer där svarta, eller andra icke-vita, framställes på något endaste vis, i publika sammanhang, oavsett syfte

att vara färgad i Sverige, är att icke få synas, i midvintersnatten, ej ens när solen står på

till og med när svarta människor framställer svartheten, i ord eller färg, angripes detta på hårdaste vis, det gällo båð Marika Carlsson som Makode Linde, det är underligt att de själva fåens synas i bild, då visandes, illustrerandes i sin visuella befintliga symbolik, det som i tider förtrycks, samt så än ju ofta göres

svennen må förstå att den är en viting

en icke-färgad person

att hela dennes sinne är vitt

akromatiskt

som en tabula rasa

~

Yngre nysvenska – en fransk etatistisk period

Språkperioden Yngre nysvenska karaktäriseras av lingvistisk institutionalism men anses börja 1732 när von Dahlin påbörjar utgivningen av Then swänska Argus och den fortsätter sedan fram till början utav 1900-talet då modern nusvenskan tar vid.

Det talade standardspråket spred sig i Stockholm samt därifrån ut i landet, den Svenska Akademien inrättades anno 1786 varest den finge som uppgift att se till att det svenska språket hade ‘renhet, styrka och höghet’, det var för övrigt ingen ny tankegång utan redan 1739 när Vetenskapsakademien instiftades angav akademiens förste sekreterare Anders Johan von Höpken att ett av dess syften var at ränsa wåra fäders språk, ifrån alla främmande tilsatser och återkalla det til sin första renhet. Föregångaren till denna, Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala, grundad 1710, skrev för tiden alla sina akter på latin samt fortsatte att göra så framtills 1863.

Oavsett hvad akademiens förste sekreterare Höpken tyckte så var det även under 1700-talet som en hel del utländska ord gjorde sin gälla gång intill språkets svensktaliga fång, bland annat då både hov samt adel till största delen var tvåspråkiga, men då ej i förhållande till nutidens engelska utan dåtidens galanta språk, franskan, hvilken även spelade stor roll för högspråket i Svenska Akademiens vältalighetsövningar. Redan sedan tidiga 1600-talet hade franskan börjat sippra in, då främst militärtermer, såsom batalj, retirera, avancera, batteri samt mina, och från runt 1660-talet skall hela det svenska hovet havandets varit franskmåligt, förutom när de ickefranskkunnige kungarna Karl XI og Karl XII hovhöll. Franskinspireringen sipprade sedan ner till de lägre klasserna, främst borgerligheten, och det fanns både en fransk skådespelartrupp i Stockholm i sju år runt sekelskiftet 1700 som gjorde sina uppträdanden på franska för både högklassig såsom borgerlig publik, i mitten av samma århundrade gavs det även ut en franskspråkig borgerlig tidning i Stockholm under sexton år.

Franska ord som billet, bureau, feuilleton, point gjorde sig gällande fram till att Svenska Akademien bidrog till en försvenskning, hvilket ju resulterade i ‘biljett’, ‘byrå’, ‘följetång’ samt ‘poäng’ redan 1801 då man ville försvenska de franska inlånen - alla försvann ehuruväl ej, exempelvis gentil, bagage, just berikar vår tunga än idag. En lång rad suffix har svenskan tillikt erhuldit från franskan, alternativt från tidigare latinet, såsom –era, -i, -ion, -ism, -ist, -ant, -ent, -ör, -är, -ans, -ens, -age, -is, -yr, -ik.

Men även mer talspråksnära texter gjorde sig betjänta, bland annat genom att tidningar samt tidskrifter började spridas. Akademierna spelade dogh en stor roll i skriftspråkets unitarism, bland annat så initierade Vetenskapsakademien en normerande ordbok og grammatik som haft stort inflytande på utvecklingen mot enhetligare stavning, ordformer samt böjning och ytterligare andra böcker ville reglera hur de inlånade orden skulle stavas. Från 1874 så haver även Svenska Akademiens ordlista stadigvarande utkommit och den har erfått rollen som pluralismens dödbrännare i språkfrågor genom den normerande roll som den ansets hava. I nutida utgåvor så haver man ehuruväl något frångått den centralistiska normerande synen med påpekandet att ordboken är en samling rekommendationer som icke i sin helhet tagit i beaktande de ord som existerar ute i provinserna och man har bland annat tagit in över 350 ord av finlandssvensk börd i kompendiet, redan den första utgåvan från 1874 hade en rådgivande ställning allena, men i sjätte upplagan från 1889 så kom den kungliga propåen om att de utvalda skrivsätten skulle ligga till grund för skolans utövning och därmed barnens indoktrinering. Den dagen svensklärarna får visdom i att Svenska Akademiens ordlista endast är ett urval rekommendationer så har kompetensen nått nya djup.

Redan 1807 så bleve svenskan ett erkänt ämne med fasta kurser i skolan og den obligatoriska skolan såge till att alla kunde sin svenska, även om det var franska, även i skriven form, framtills 1982 så var ‘uttalshygien’ ett uttalat mål i läroplanen, annat okväde skulle rensas bort.

På dylikt vis lyckades man ryka ut de allra flesta genuina språken i bygderna runtomkring.

~

Snippa – Snoplig info till de avsnoppade snopplösa sinnena

det ord man säger sig ha påkommit för det kvinnliga könsorganet

som skulle va så neutralt og lite rart, ungefär som snopp

har av de pöbelsinnade agitatoriska feministerna

först samman just med snopp

ja det tros sig fan att snoppar og snippor föres samman ibland

men att snippa skulle va en feminin form av snopp,

som vissa ibland så hävdar imbecillt, måste man ha väldigt

fantasifull o inbillningsgrammatiskt förståelse för att få

feminum av ‘snopp’ blir ju snoppa, inte ‘snippa’

precis som om man skulle feminisera kuk så får man kuka

icke kaka, även om man vill mumsa i sig sådana lide då og då,

en snipas sötsug får så ej förhindras

det fröjdar min intelligens

qwickhet af äkta skrot ock korn

nä, snippa har med snipa å göra, som även stavas snippa

med betydelsen ‘springa, knipa åt, snappa åt sig, spara, klämma ihop’

så ni fullblodade högmoralistiska könsnedvärderande feminister

snippa passar perfekt med vad ni anser den bör göra

fast jag gillar dess medeltyska snipfen-betydelse

‘sänka huvudet’, ja det gör jag så oralt gärna,

snöpligt nog finnes det ju något som heta snippmaskin osså

ja, det skall vi inte tänka på vad sådana gör

de går nog på högvarv, deiligt

en nätt stöt, ett lifvligt infalls-utfall

snipp, snapp, snorum, puff o träff

snipp snapp snut, nu är sagan slut

eller var det snipp snapp snute

nu är sagostunden ute

snippsnapplås

å min kärliga hjärtesnopp

snoppa ej av min snopp med din snippa

då blir det ju bara kvar en snupp

avsnoppade snuppen snopp

snåpp är en aflång hwit fläck öfver läppen

ja just det, på en häst förresten

ett sto antagligen, för

“en rödbrun långhårig Hynda .. som .. har liten stjern och snopp, 3 hvita fötter, något hvit på bröstet och underlifvet .. är bortkommen”(1834)

vi får allt finna henne

hunden vet väl hvar hyndan sitter

och då sade Adam till Eva:

du leda, du lystna hynda

som lärde mig att synda

du fröjdar min ljufva intelligens

qwickhet med äkta snopp i snippa

snappa åt din snippa

knip knip knip, stryp min lem

kom dit

där vetet är helt

Benëvnù!

~

DN

PIE *dhĝhóm – ‘jordvarelse’ - Människan ånyo av jordslig börd

Ett genusaktigt propåande som göres ibland kring termen ‘människa’ som på engelska förutom human også heter man hvilket förgrytligt nog även är termen för ‘man’.

Ur historisk synvinkel är ehuru detta ett propåande utan grund, ty termerna för “man” och “woman” är *wiro- og *g^wenā hvilket finnes kvar i exempelvis ‘viril’ respektive ‘gynekologi’, emedans termen för det mer generaliserande ‘person’ är *manu- hvilket då åfinnes i nutidens mansord, men osså för människa.

Det är således icke termen för ‘man’, i nutida svensk betydelse, som fått anspela för termen för ‘människa’ utan det är termen för ‘människa’ som fått anspela på den engelska termen för ‘man’ hvilken således bibe­hållit en av grundbetydelserna. Ordet har i dess svenska form ändrat sig mer, ‘människa’ fick sin form från protogerm­anskans *manniska.

Termen ‘person’ däremot är av ickeindoeuropeisk etruskiskt härkomst, φersu. I etruskiskan så var termen en maskförsedd teaterfigur (Bonfante, The Etruscan Language, 1983; jämför med sociologen Goffman, Jaget och maskerna, 1994) men redan Cicero hade den nutida betydelsen för ordet. Intressant är alltså att Cicero byggde ut termen till dess nutida betydelse ifrån den etruskiska samt att Goffman således var sent ute i sin, såtillvida etruskiska, teori.

Då de andra orden etymologiseras så kan här förtäljas att termen ‘human’ havandets fått sitt utse­ende genom att latinarna antagligen tyckte det vara svårt att uttala *d^hĝ då den protoindoeuropeiska termen var *d^hĝhóm hvilket kom från *d^heg^hom hvilket betydde ‘jorden’ hvilket göre att den föregående termen betydde ‘jordvarelse’ - d.v.s. redan de gamla protoindoeuropéerna hade den darwinistiska kunskapen att människan inte var av Gud komna, utan av jorden.

Det Darwin gjorde var att återföra människan till jorden, till Lucretius, efter att kristendomen hållit det mänskliga tänkandet i en vishetens medeltid.

~

Komparation utav indoeuropeiska ord

~

En ordkomparation som man brukar illustrera både de väldiga överensstämmelserna emellan verbens böjningsformer som ordformerna i sig är verbet ‘bära’, emedans jämförelsen emellan numeralerna givetvis är klassisk. Förkortningen PIE står för protoindoeuropeiska och tros vara det tungomål som senare alstrat de olika protosubgrupperingarna, som legat till grund för de diversata språken, asterixen indikerar att ordet är rekonstruerat och ej dokumenterat historiskt. Tokhariska A/B illustrerar tvenne olika tokhariska språk.

Svenska    Sanskrit... ...Doriska......Latin   .   Forn-        Fornslaviska

--------------------------------------..--....-..---.(hög)tyska

jag bär......bharami.....phero--.--.-..fero--..---biru------.--..bera

du bär-----. bharasi......phereis--..--..fers-..----biris------...--berasi

han bär----.bharati.......pherei---.-...fert----..-.birit----...-..-beretu

vi bärom--- bharamas--pheromes....ferimus...berames-...--beremu

i bären....-..bharata......pherete-.---..fertis--..--beret---...-.berete

de bäro......bharanti.....pheronti--.-..ferunt--..-berant--....-.beratu

PIE-----------Latin     .... Sanskrit.....Hellasiska  Gotiska  Galliska

*oinos---------ūnus------..ékas------heĩs-----..-ains        cintuxo(s)

*duwo-----.---duo-------..dvā(u)---.dúō---....--twai       al(l)os

*treyes--------trēs-------..tráyas----.treĩs---..--þreis      trito(s)

*kwetwores---quattuor--catváras--téssares-.-fidwor-- petuar(ios)

*penkwe------quīnque---.páñca--.--pénte---..-.fimf        pinpetos

*s(w)eks------sex-------...sás------.--héx---.....saihs      suexos

*séptm--------septem--...saptá---.--heptá---...-sibun     sextametos

*ók’tō------.--.octō----....astá(u)-..-oktώ----.....ahtau     oxtumeto(s)

*newn--------.novem--....náva------ennéa---..-.niun       namet(os)

*dek’mt------.decem--....dáśa----.--déka----...taihun    decametos

F.kyrk.sl.   Litauiska   Armeniska   Albanska  Tokhariska A/B

jedinъ        víenas-----.mi                   një                sas / se

dъva          dù----------.erku               dy                  wu / wi

trьje           trỹs------.--.erek‘            tre                  tre / trai

četyre        kenturì----.č‘ork‘             katër              stwar / stwer

pętь           penkì-----.--hing               pesë               päñ / pis

šestь          šešì-------..-vec‘               gjashtë          säk / skas

sedmь       septynì-----ewt‘n              shtatë             spät / sukt

osmь         aštuonì----.-ut‘                  tetë                okät / okt

devętь       devyni-----.inn                 nëntë              ñu

desętь       dēšimt------tasn               qind                säk / sak

~

Det gick ej att transferera uppställningen till bloggen så den blir lite skev här, samt så går icke alla tecken att replikera enkelt varhän även en del fonetik går förlorad, i övrigt är det taget från boken Europas tungomål.