Ukraina – Lilla Ryssland

 

Ukraïna är kanske protoindoeuropéernas tidigaste bosättningsområde men självaste namnet på landet ukraina betyder något så träffande samt ordagrant som ‘gränslandet’ på fornöstslaviska benämnandes så då det var gränslandet, eller frontlandet, för Ryssland under de tatariska invasionerna under 1200-talet.

Landet har även kallats Lilla Ryssland till skillnad från Storryssland, när dess medeltida dömen separerades från Moder Ryssland som ett resultat av mongolinvasionerna.

Än idag ser man spänningarna i den regionala politiken emellan dessa länder med grund i dessa båda språkfinurlingar. Det finns ingen anledning att tro att detta kommer ändras de närmsta hundra åren.

~

Läs mer om detta i boken Europas tunogmål.

Shqiptarë / Arbëresh - Albanernas etnonym

Albanerna kallar sig oftast för shqiptarë oq landet för Shqipëri, hvilket har ersatt den medeltida termen Arbër / Arbën. Kungen av Neapel ockuperade Durrës 1272 samt skapade då ett albanskt kungadöme som varade i nästan i ett århundrade, hans titel var Rex Albaniae, også 1330 i det angevinska dokumentet skymtar albi, men vissa hänvisar istället till Ptolemaios som menade att albanoí levde vid Albanópolis ‘Kruja’ som ligger norrom Tirana, dessa albanoierna var av illyrisk stam.

Under medeltiden kallade man sig arbëresh / arbënesh och landet benämndes Arbër / Arbën - detta namn lever fortfarande kvar hos de italienska albanerna och ordet anses även det härstamma från den illyriska stammen albanoí. Turkiska källor menar ehuru att namnet härstammar från etnonymen arbesher. Namnet Arbanon verkar vara ett namn på en region emedans albanoi är ett etnonym som sedan spridit sig till flera stammar.

Ordet arb betyder troligtvis ‘mörk, grön, skogslig’, emedans alb är ett vida spritt ord, känt via galliskan som givit oss ordet för Alperna, från alb ‘kulle’, eller kopplat till det indoeuropeiska ordet *albh ‘vit’ som vi ju har i albino, detta ord fanns förövrigt även i illyriskan.

~

+ Europas tungomål

Varberg

Varbergs autoktona namn

var, i berg slaget

Getakärr

det säger en del
vari namnet låg

~

Sipunculus norvegicus – the Norwegian worm

The brain is elongated and flattened, and the lobes are not prominent. The brain processes are not developed.

-Edward Baylor Cutler, The Sipuncula, 1994, p. 36.

~

DN, SvD

Kennedy

på gammal hederlig iriska

betyder ‘Kennedy’ fulskalle

~

DN

Solgudinnan, Tor og Fader Gud

Gudomen Þor här ovanför förom oss på sin vagn vidare till religionens värld. ‘Jag tror’ brukar man inleda den religiösa diskussionen med, hvilket på latin blir det välkända ordet credo, utlånat till engelskans creed, finnes i forniriskans cretim, hettitiskans karatan dai, ariskans srad-dha samt avestiskans zrazda- og med lide fantasi så kan man få detta på protoindoeuropeiska till *k’erd-dhe hvilket är *k’erd för ‘hjärta’ och *dhe för ‘sätta’ - alltså var man sätta sitt hjärta. Enligt en teori så heter ju ‘skyn’ *ak’mon, men en mer trolig utveckling går att uttyda från *dyeus som på sanskrit blir dyaus, hettitiska ^DSius, helleniska zeu, illyriska Dei, latin ju, umbriska luve och av detta kan vi även se hur ‘gudar’ har utvecklats i de olika språken, sanskritens devas, latinets deus, litauiskans dievas, forniriskans dia samt fornnordiskans tivar. Så om man härleder ordet ‘gud’ och om det hade den nutida benämningen ‘fader gud’ alias pater familias från latinet så blir det enligt mönstret sanskrit pita, helleniska pater, illyriska patyros, latin piter och för att knyta an till ordet ovan så blir det ju ju-piter och umbriska patre - detta blir då på protoindoeuropeiska *pəter och alltså *dyeus pəter som en möjlig högsta gud. Detta är dock diskutabelt och många tvivlar numera och menar att detta gudssystem mest förknippas med Medelhavsreligionerna och att det i de asiatiska trossystemen inte spelar samma viktiga och framträdande roll - och eftersom det inte är allenarådande i både den västra eller den östra grenen av de indoeuropeiska grenarna, så är possibiliteten stor att det är frågan om en senare skapelse i väst och alltså inte ett arv från protoindoeuropéerna.

  En solgudinna, ömsom solgud, har man däremot med större sannolikhet kunnat rekonstruera i sanskritens Surya, galliskans Sulis, litauiskans Saule, germanskans Sola samt slaviskans Tsar Solnitse och en solgudomlighet går ju naturligtvis att knyta till en gudom i skyn. Om vi återgangom till germanskans Thor så seom vi att även här kunnom vi med viss svårighet finnom släktskapsband och nordens asatro skulle, om de långtgående teorierna stämmer, vara äldre än vad vi anat. Thors mor som hette Fjörgyn har likheter med slaviskans Perun', litauiskans Perkunas och den indiska regnguden Parjanyas. Det finnes många fler liknelser emellan de olika, eller man kanske skall säga de lika, religionerna som alla verkar hava samma ursprung. Ytterligare andra menar att detta protoindoeuropeiska religionsurhem icke existerar, utan menar istället att protoindoeuropéerna fick sin religion från Mesopotamien då vissa likheter finnes att se, att här gå igenom mytologierna skulle ehuru få denna skrift att växa uppmot skyn i omfång.

~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.

Baloto ~ Belarus ~ Vitryssland

Var ordet vitryss kommer ifrån är inte riktigt klarlagt, en tes menar att en innan vanlig nyttjad vit klädedräkt påklätt dem deras beteckning, emedans en annan menar att det är de historiska komplikationerna angående mongolerna som pålagt dem en ‘vit’ beläggning till ryss då vit skulle betyda fri, i motsats till svartryssarna som hamnade under mongolernas sulor och måste betala tribut till dessa.

En annan förklaring är att vitryskans belarus förled går tillbaka till östslaviskans baloto som betyder ‘kärr’ eller ‘sumpmark’, sådana finner man gott om i landets södra delar.

må så då vara

fria en gång i tiden

Europas sumpmark

~

+ Europas tungomål, Postmodernisme premillénaire

DN, DN, SvD