Visar inlägg med etikett Semitiska / Sëmìtique. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Semitiska / Sëmìtique. Visa alla inlägg

2015-10-22

De sydarabiska språken i Sydarabien, Jemen og Oman


De semitiska språkens sydvästra undergruppering brukas indelas i tvenne olika grupperingar, där den ena är allmänt og vida känd, nord- og sydarabiska, där dagens arabiska härrör från nordarabiskan. Sydarabiskan däremot ihopklassificeras ofteliga med etiopiskan men detta är en någorlunda osäker ihopsättning, till exempel så kunno flera ting inom fornsydarabiskan hava mer gemensamt med fornnordarabiska än med fornetiopiska, ibland nyttjas istället geografiska indelningar i en arabisk samt en etiopisk indelning.

Den epigrafiskt bevarade fornsydarabiskan går även under beteckningen sayhadiska. Şayhad är namnet som medeltida geografer nyttjade för den öken som nu benämnes Ramlat al-Sab‘atayn, i norra Jemen samt i saudiska Najranprovinsen, och det var vid ökenkanten till denna öken som de äldsta kvarblivelserna har hittats.

Fornsydarabiskans språg kan antagligen indelas efter var de främst talades, d.v.s. sabaeiska, som var Sabarikets huvudsakliga språk och som finnes bevarat i  omkring 10 000 inskrifter, minaeiska eller hellre benämnt madhabiska, då språket ej allena nyttjades av minaéerna utan även utav andra folk som bebodde Wadi Madhab, qatabaniska, ĥađramīska samt awsaniska og finnes från 800-talet f.kr. - vissa texter som hittats i Ĥađramawt har arkeologiskt tidsbestämts till 1200-talet f.kr. Man haver även hittat cirka 1000 högintressanta små skrifter som äro av vardaglig karaktär och som måhända förtäljer mer om livet än vad de officiella dokumenten göre, tyvärr så äro de dels väldigt svårförståeliga och dels så är det bara ett tjog sabaeiska texter som blivit publicerade sedan upptäckten 1973.

Vissa menar att sydarabiska tungomål, med obruten kontinuitet, ännu talas i de södra delarna av den Arabiska halvön, andra menar att det är dialektala former av den mer spridda nordarabiskan, klart står att vad det än är som talas där av cirka 50 000-200 000 personer så äro det en distinkt form av, og lingvistiskt långt ifrån, övrig arabiska. Nämnbara tungomål äro soqoţrī samt meĥrī, og de till mehritiskan närstående baţĥari og ĥarsūsi samt flera därtill.

Meĥrīskan är det mest spridda språket som talas av Mahrastammen plus några andra stammar och individer samt haver, enligt uppgift, ungefär 100 000 talare, de jemenitiska mehritalarna delar själva upp språkvarianterna i tvenne olika kluster. Baţĥari talas av baţāĥirerna som äro en population på omkring 300 individer vid Omans södra kust, i Jāzirområdet. Ĥarsūsi talas av ĥarāsīerna og ‘ifārierna i Jiddat al-Ĥarāsīs, hvilka äro några fler, kanske uppåt tusen stycken. Ytterligare ett språk som av forskare upptäcktes 1985 och går under benämningen hobyōtiska är nära relaterat till meĥrīskan, talarna till detta språk lever emellan Oman samt Jemen og är ej fler än kanske 100 individer, tugomålet haver erhuldit stora influenser av jibbāliskan. Jibbāliskan har haft många namn i litteraturen, bland annat šĥauriska, eĥkiliska, qarāwiska samt šĥeriska, men det är jibbāliska som talarna själva föredrar då det inte är ett pejorativt namn. Språket är uppdelat på några varianter och haver sammanlagt kanske ett antal talare som ligger ungefär vid 5000 individer, främst vid bergen i Dhofar. Soqoţrīerna har egentligen inget namn på sitt språk, utan uppkallar det efter ön i Jemen med samma namn där det huvudsakligen talas, plus de näraliggande öarna. På Soqoţra / Socotra beräknas cirka 50 000 bo, på ‘Abd-al-Kūri åtfinnes kanske 250, emedans de på Samĥa inte överstiger stortiondet.


Nästan alla av dessa ovanstående språk har stora variationer inom sig, de flesta variationerna är geografiskt betonade, men även en skillnad åtfinns emellan beduintal samt urbant snack. Det bör givetvis påtalas att kommunicering emellan de olika sydarabiska språken inte är möjligt og vid sådan så talas ofta arabiska istället och tyvärr så är det även allena detta språk som Oman et Jemen använder i officiella sammanhang.














~

2013-01-04

Semitiskan i förhållande till indoeuropeiskan



Men för att ytterligare komplicera till det så skall man också ta i beaktande att de semitiska målen förefaller ha likheter med indoeuropeiskan - det är inte en lika accepterad teori, men likväl absolut betänkbar. De ord, av de 100-200 som påståtts hittats, som oftas åberopas som evidenta är ‘vildoxe’ som på protosemitiska skulla heta *tawru, hvilket har klara likheter med protoindoeuropeiskans *(s)tauro, eller som den enda numeral som har spårats, protoindoeuropeiskans *septm gentemot protosemitiskans *sab' och detta betyder då hörligen ‘sju’, till dessa så bör det sägas att det även här finnes en överrepresentation av de agrara termerna i komparatisternas ordlistor då ungefär 25 % av orden har sådana knytningar hvilket ju kan åsyfta att detta är ord som spritt sig utan att värdspråken följt med. Men när en kritisk ryss, Diakonov, gick igenom alla ord i ordlistorna med speciell inriktning på de agrara samt animala orden så renrensade han ordlistorna tills de bara bestod av ynka tre ord, get, viltdjur samt horn og alla av dessa skall ha kommit från ytterligare en tredje källa. Även om just de här tränne orden eller för den delen några andra av de hundratal som semitisk-indoeuropeiskentusiasterna har hittat är släktskapsbundna så betyder ju det bara att orden är släkt och inte hela språkfamiljerna. Det är ju en känd sanning att man kan låna ord från varandra och som vi sågom i det finnougriska fallet så är det en mycket mer frekvent låning bland både ord och grammatik när det gäller indoeuropeisk och uralisk språkkontakt än med semitiskan - att några ord slinker med i några språk är inget märkvärdigt, bland annat så haver ju en tidig kontakt funnits emellan Mindre Asien samt semitiska mål och därmed så kan ju ord ha vandrat igenom olika språkgrupper, men att en kontakt förekommit emellan protoindoeuropéer och protosemitiker anses vara osannolikt, dessutom så måste ju en sådan koppling inte endast inkludera semitiskan utan hela spektrat av afroasiatiska tungomål, något som tilltalar nostraiker. Andra kopplingar är ehuru ännu mer osannolika.



















~

Ett mindre utdrag från boken Europas tungomål.