En annan mycket
givande diskussion har pågått kring hvilka grannar som dessa tidiga
indoeuropéer hade och om detta kan ses i det lingvistiska materialet. Och man
kan utläsa ur språken att uraliska mål måste ha haft en tidig kontakt med
indoeuropéer, exempelvis finns det finska porsas samt udmurtiskans pars
som båda betyder ‘gris’ hvilket kan knytas till protoindoiranskans *parsa,
men ack ej till protoindoeuropeiskans *pork’os och inte då heller till
latinets porcus - detta visar klart att det på intet vis är
protoindoeuropéerna som protouralerna haft kontakt med, utan med de
protoindoiranska folken efter uppdelningen, men ändock på ett tidigt stadie.
Detta var naturligtvis bara ett exempel därom, andra skrifter avhandlar det mer
utförligt. Detta går også väldigt tydligt att se i finskans sata,
hvilket är synbart jämförbart med avestiskans satəm samt indiskans satam,
men återigen ej till protoindoeuropeiskans *kmtom eller latinets centum,
som uttalas kentum. Detta kan betyda att de tidigaste indoiranska folken
bebodde ett område emellan Volga og Ural då protouralerna troligtvis bodde just
emellan Volga samt Ob. Enligt teorin skulle det ha varit under denna tid,
hvilket skulle vara ungefär runt år 2000 f.kr., som protoindoiranierna lånade
ut en hel del agrara och teknologiska ord till protouralerna, bland annat gris,
get, hammare og guld. Vissa framhåller att Andronovokulturen kan ihopkopplas
med en iransk befolkning samt att det ugriska samhället hade nära kontakter med
dessa samt härigenom erhöll de agrara samt teknologiska termerna och man pekar
exempelvis på de ungerska termerna téhen samt tej ‘ko’ och
‘mjölk’, nyereg ‘sadel’ og ló ‘häst’ som bär spår av iranska
influenser i ugrisk tid, vissa menar att de iranska influenserna inte slutat
med orden utan även berört den religiösa världen, till exempel begravningsriter
och hästkulten.
Men det
verkar ehuru som om ett ännu äldre samband finnes emellan de olika tungomålen.
Man har inte enbart funnit lånord utan även grammatiska likheter i både
ändelserna hos verb som substantiv emellan protoindoeuropeiska och
protouraliska, o detta menar några är en indikation på att vi havom att skaffa
med ej enbart kontakt utan ett reguljärt släktskap där man kan härleda orden än
längre bak än de olika prototungomålen av uralisk och indoeuropeisk art -
alltså protoindouraliska. Ett genetiskt släktskap emellan indoeuropeiska
och uraliska framlades teoretiskt redan 1869, men haver ännu ej övertygat de
allra flesta uralisterna eller indoeuropeisterna. Hur det än är med detta så är
det i alla fall många som menar att det måste ha förelegat nära kontakter
emellan språkgrupperna under ett mycket tidigt stadium, mest troligt under
denna urhemsepok. Och om teorin stämmer så befann sig protouralerna i de
nordligare skogsområdena emedan protoindoiranierna eller, då enligt vissa,
protoindoeuropéerna befann sig i blandregionen av stäpp och skog i Volga-Ural
området. Bland de äldsta lånorden som går tillbaka till protoindoeuropeiska så
kan sex bli rekonstruerade för protouraliska, tretton för protofinnougriska
samt hela tjugoett för protofinnopermiska, några arkeologiska bevis kan dock ej
uppvisas då man ju ej vet exakt var man skall leta, men en distinkt keramik
från Samarakulturen i Mellan-Volga har keramikiskt influerat skogskulturer i
norr. Att det finnes klara likheter emellan språkfamiljerna går även det emot
Anatolientesen, då protouraliskan inte på ganska långa vägar talades i detta
område och dessutom så finns det heller inga likheter emellan
protoindoeuropéeiskan och de näraliggande geografisk-anatoliska målen, till
exempel de forntida hattiska eller hurritiska som båda haver kaukasiska
kopplingar.
~
